De svenska älvarna och vattenkraften är en kort film om Sveriges älvar, vattenkraften, ekologi och vandrande fisk. Filmen pekar mot en vattenkraft mer i samklang med det naturliga ekosystemet. Den är producerad för Stockholm Environmental Institute med bilder av Mattias Klum. Se den på YouTube eller direkt här nedan:
Sveriges Energiföreningars Riksorganisation, SERO, är en samorganisation som vill “främja användningen av lokala, förnybara energikällor som ingår i ett ekologiskt kretslopp med minsta möjliga miljöpåverkan”. På fredag och lördag (22/4 – 23/4) arrangerar organisationen kombinerat årsmöte och seminarium på CCC i Karlstad. Ta del av programmet och anmälningsinformation på SEROs hemsida.
Flera forskare inom NRRV och Karlstads universitet är inblandade i ett nytt forskningsprojekt om ål och vattenkraft. Projektet diskuteras och presenteras i ett pressmeddelande:
En ung ål.
“En ung ål.
“Under de senaste 30 åren har antalet ålyngel som vandrar upp i vattendragen minskat med 90-99 procent. Nu ska forskare vid Karlstads universitet i samverkan med SLU, myndigheter och industri undersöka hur man kan uppnå ekologiskt och samhällsekonomiskt hållbar vattenkraft. Satsningen finansieras av Formas med 3 miljoner kronor under tre år.
– Problemställningen angrips i samverkan mellan forskning, myndigheter och industri, vilket i ett internationellt perspektiv är mycket ovanligt, säger Anders Nilsson, professor i biologi vid Karlstads universitet. Det är den här samarbetsmiljön som ger förutsättningar för projektet. Genom åtgärdsinriktade studier av ålyngel ska vi utvärdera effektiva lösningar för uppströmspassage, habitatkrav för hög överlevnad, samt vandringsmönster. Allt för att hitta nödvändiga verktyg för att uppnå både ekologiskt och samhällsekonomiskt hållbar vattenkraft.
Samverkan en framgångsfaktor
– Vårt forskningsprojekt fokuserar på att identifiera och hitta lösningar för ökad ålyngelöverlevnad, med fokus på övergångsfasen mellan havsmiljö och tillväxtområden i sötvatten, säger Olle Calles, universitetslektor i biologi. Alla intressenter är överens om att denna kunskap är avgörande för att återskapa ett livskraftigt europeiskt ålbestånd i samklang med en hållbar vattenkraftsproduktion.I ett både energikrävande och miljömedvetet samhälle blir förnyelsebara energiformer allt viktigare. Vattenkraften är en värdefull resurs som producerar el med en begränsad klimatpåverkan, men verksamheten innebär påverkan på den lokala miljön och dess ekosystem och värden. Exempel på sådana värden är biologisk mångfald, dricksvatten, rekreation och fiske.
Ålen är nu akut hotad
Vattenkraft innebär att fördämningar byggs i vattendraget vilket gör att fiskar hindras från att röra sig fritt. Den akut hotade ålen (Anguilla anguilla) är särskilt känslig eftersom delar av den Europeiska populationen är beroende av vandringar mellan hav och vattendrag för att kunna fullfölja sin livscykel, med reproduktion i Sargassohavet, vandring till Europas sötvattenssystem för att upp till 20 år senare simma tillbaka till Sargassohavet som lekmogen ål. Antalet uppvandrande ålyngel har minskat med 90-99 procent under en trettioårsperiod. Kraftbolagen är ålagda att genomföra åtgärder som historiskt sett har utvecklats från att lyfta naturligt uppvandrande ålyngel förbi vandringshinder samt utsättning av importerad ål, till att i dag fokusera på fria vandringsvägar.
Helhetsgrepp för bevarande av ålen behövs
– Merparten av genomförd forskning, förvaltning och passageförbättrande åtgärder har fokuserat på lekmogen ål, medan nästan inget gjorts för att möjliggöra en naturlig rekrytering av ålyngel till våra vattendrag, säger Olle Calles. För att kraftbolagens miljövårdsarbete ska kunna stärka de naturliga bestånden behöver kunskapen förbättras avsevärt om var och hur åtgärder ska implementeras. Åtgärder vid vattenkraftverk är kostsamma och måste implementeras på rätt sätt på rätt plats, vilket innebär att en kunskapsförbättring är såväl ekologiskt som samhällsekonomiskt motiverad.
Vid Karlstads universitet har forskargruppen Naturresurs rinnande vatten under ledning av Professor Larry Greenberg, en lång och framgångsrik historia av samverkan med industri, miljöorganisationer och myndigheter.
– Eftersom kraftbolag, förvaltande myndigheter och universitet i det här frågan har gemensamma mål för ålförvaltningsarbetet har vi nu unika möjligheter för framtagandet av framgångsrika åtgärdsprogram, säger Anders Nilsson. Ålars vandring upp i sötvatten kan pågå under flera år innan de når fram till optimala uppväxtområden, men på vägen kan det finnas flera hinder. Det är av stor vikt för återhämtningen av det europeiska ålbeståndet att sådana hinder identifieras och i möjligaste mån elimineras.
Finansiär för projektet är Formas som beviljat ett anslag på 3 miljoner kronor fördelat på tre år. Karlstads universitets samverkanspartner i projektet är Statkraft, Falkenbergs kommun, E.ON, Havs- och vattenmyndigheten samt Sveriges Lantbruksuniversitet.
För mera information kontakta Olle Calles, universitetslektor i biologi, tel 070 177 1144, mejl olle.calles@kau.se eller Anders Nilsson, professor i biologi, tel 070 346 25 66, mejl p.anders.nilsson@kau.se“
Lyssna också på när Olle Calles blir intervjuad på P4 Värmland angående vår ålforskning: Färre ålar i Sargassohavet ger få yngel i Sverige.
Peter Rudberg och Marisa Escobar från Stockholm Environment Institute samt Julie Gantenbein och Nicholas Niiro från Water and Power Law Group har författat artikeln “Mitigating the adverse effects of hydropower projects: A comparative review of river restoration and hydropower regulation in Sweden and the United States”. De har jämfört restaurering, miljöarbete och lagstiftning kring vattenkraften i Sverige och USA. Peter Rudberg sammanfattar artikeln på SvD-Brännpunkt:
“Vi är en grupp svensk-amerikanska forskare som genomfört en detaljerad jämförande studie av miljöåtgärder vid vattenkraftverk, produktionsförlust på grund av dessa åtgärder samt bakomliggande miljölagstiftning i Sverige och USA. På alla punkter kommer vi fram till att det har skett ett betydande större antal miljöförbättrande åtgärder vid befintliga vattenkraftverk i USA än i Sverige. Det främsta skälet till detta är att tidsbegränsade tillstånd möjliggör att ett mycket större antal tillstånd ses över och justerats i USA än i Sverige. Anläggningarna har därmed rustats upp så att de är i linje med gällande miljölagstiftning och senaste forskningsresultat. I studien uppskattar vi att 15 år av förnyelse av tillstånd och tillhörande miljöåtgärder lett till en förlust på ungefär en 0,5 procent av den totala vattenkraftsproduktionen i USA. I samband med förnyelsen av ett tillstånd renoveras också vattenkraftverket vilket ökar produktionskapaciteten med, i genomsnitt, över 3 procent. Detta skapar en ökad elproduktion som vi inte inkluderat i vår uppskattning.”
Läs den vetenskapliga artiklen här och debatt-artikeln i Svenska Dagbladet här.
Som ett led i Sveriges samarbetsavtal med Brasilien befinner sig Olle Calles (Kau) tillsammans med Niklas Egriell (HaV) i Brasilien. Olle Calles rapporterar från andra sidan Atlanten:
“Resan syftar till att skapa kontakter med forskare och förvaltare i de två länderna. Under elva dagar besöker vi kraftbolag, kraftverk och myndigheter.
Vid deltagandet på årsmötet för IEA vid Eletrobras (CEPEL) kontor i Rio de Janeiro presenterade vi syftet med vårt besök och pågående svenska projekt inom ”vattenkraft-miljö”. Vi fick även möjlighet att knyta kontakter med bl.a. universitet i Brasilien, Kina (Three Gorges), Norge (SINTEF, NVE, OED), Kanada, Australien, Finland och USA.”
Olle Calles har utlovat flera brasilianska berättelser om studiebesök, fiskar och möten inom en snar framtid.
“Kampen om älvarna” är en film från Älvräddarna om Älvaräddarna, svensk vattenkraft, dess historia och mijö-effekter, samt möjligheten för vandrande fisk och industri att samexistera i älvarna. Aktiva personer inom organisationen, några företrädare från små, mer fiskvänliga, kraftbolag och en del sakkunniga intervjuas. Se filmen via Fiskejournalens Youtube-kanal:
Älvräddarna bjuder in till seminariedagen Kunskap för levande vatten. Seminariet ges lördagen den 22 november på Badholmen i Oskarshamn.
Frågor som väntas tas upp:
• Vilka restaureringsåtgärder i strömmande vatten får jag göra utan anmälan?
• Bedriver ”mitt” lokala vattenkraftverk sin verksamhet enligt gällande villkor?
• Om jag misstänker villkors- eller miljöbrott, hur gör jag då?
• Hur skriver jag en anmälan till länsstyrelse eller polis?
Seminariet riktar sig till alla som engagerar sig i strömmande vatten. Fiskevårdsområdesföreningar, fiskeklubbar, vattenråd, Naturskyddsföreningskretsar och lokala Älvräddargrupper är speciellt inbjudna. Seminariet är gratis och kaffe och lunch ingår.
Sista anmälningsdag är 2014-11-14.
Läs mer på Seminarium: Kunskap för levande vatten.
Arbetarbladet skriver om en åtgärd för att underlätta laxens vandring vid vattenkraftverket i Strömsbro i Testeboån: “Genom åren har en stor andel av fiskarna som försökt passera slagits ihjäl i turbinerna på sin väg mot havet. – Även kraftverkskanalen har blivit en dödsfälla när fiskar hamnat där men inte kunnat ta sig därifrån, säger länsfiskekonsulenten Kalle Gullberg. Men nu ska det bli slut på det. Just nu pågår montering av ett galler som ska hindra lax och annan fisk från att simma in i kraftverket.”
För att även underlätta uppströmsvandringen, som tidigare administrerats via en fiskfälla, ska en fisktrappa byggas. Olle Calles , NRRV och Karlstads Universitet, är inblandad i projektet.
Även Larry Greenberg har denna vecka förekommit i pressen i relation till fiskvandring och vattenkraft. Det är i Landets fria, där han uttalar sig om fiskforskning i artikeln ”Läget för vandrande fiskarter är katastrof”.
Hasvnejonöga – en av våra vandrande fiskarter.
Vilka möjligheter finns att ha både livskraftiga laxpopulationer och vattenkraftverk i älvarna? Nyligen har det kommit en handbok från norska CEDREN som presenterar metoder för att hysa både lax och kraftproduktion i vattendragen. I presentationen av rapporten pratar de ansvariga forskarna till och med om att öka både lax- och elproduktion.
Läs mer om handboken i CEDRENs nyhetsbrev eller på engelska här.
Handboken finns online på NINAs hemsida.
I slutet av förra veckan for Anna Hagelin, med mig som assistent, till Hundefossens kraftverk i Guldbrandsdalslågen för att märka fisk som en del av en undersökning av kraftverkets fisktrappas effektivitetet. Det är en parallel studie till den Anna driver vid Forshaga kraftverk i Klarälven. Vid Hunderfossen brukar ungefär 700 migrerande öringar från sjön Mjösa vandra förbi årligen. De väger vanligtvis 3-4kg men lekfisk på upp till 12kg förekommer. Ovan kraftverket finns 60km älv med flera fina lekplatser.
En grupp öringar som vandrat upp i fisktrappan – där de räknas i en fiskfälla innan de får fortsätta uppströms – har redan märkts med Carlin-märken och transporterats nedströms igen. Ytterliggare en grupp fiskar ska fångas utanför fällan – alltså innan de upplevt trappan – och märkas. Genom att följa de märkta fiskarnas vidare öden vill man se hur effektiv trappan är – hur stor andel av de närvarande fiskarna som hittar upp i den och hur lång tid det tar. Dessutom, genom att jämföra fisk som tidigare vandrat genom trappan men satts ned, med fisken som aldrig upplevt trappan hoppas man bättre kunna förstå hur viktig fiskarnas tidigare erfarenheter är för deras benägenhet att hitta och gå upp för trappan. Ett antal fiskar ska dessutom radiomärkas så att man ska kunna följa deras rörelser nedanför fällan i mera detalj.
Mer om själva märkningen kommer inom kort…
Hunderfossen och det sagolika blågröna vattnet.
Fiskfällan – huset där fisken räknas anas bakom björkarna.
Mårten Kraabol berättade att överlevnaden vid nedströmsvandringen förbi kraftverket var mycket hög- både för smolt och kelt. En timmerränna alldeles bredvid turbinintaget bidrar till hög spillpassage. Men även via turbinerna – modell Kaplan – har smolt smoltöverlevnaden visat sig vara stor. Barriären på bilden används inte för att guida fisken – det är den för grund för.
