Nedre Dalälven.

Projekt LIV – laxfisk i nedre Dalälven, som doktorand Anna Hagelin vid Karlstads universitet har varit projektledare för, uppmärksammades nyligen av svt nyheter i och med publiceringen av projektets slutrapport. Målet med projektet har varit att undersöka nedre Dalälvens potential att återfå livskraftiga och självreproducerande bestånd av havsvandrande lax och öring. Projektet är ett samarbete mellan länsstyrelserna i Gävleborg och Uppsala samt kraftverksägarna Fortum och Vattenfall, och finansierades till störst del genom Fortums och Vattenfalls miljöfond samt naturskyddsföreningens miljömärkning Bra Miljöval.

Restaurering av lekplatser för lax och öring i nedre Dalälven.

Det finns många vandringshinder för lax och öring i nedre Dalälven. Trots detta kan det finnas goda förutsättningar att få tillbaka självreproducerande bestånd av båda arterna. För att fiskens lekvandring ska fungera krävs det stora investeringar i form av alternativa vandringsvägar (så kallade omlöp) förbi vandringshinder som till exempel kraftverk. För tillfället kommer fisken till Älvkarleby, men länsstyrelsen Gävleborg vill göra det möjligt för fisken att själva vandra upp till sina lekområden.

Läs nyhetsartikeln på svt här, eller mer om LIV-projektet på länsstyrelsen Gävleborgs hemsida.

Olle Calles fortsätter skicka hem rapporter från Costa Ricas djungler:

“Första bobon märkt!

I tät djungel längs branta leriga vägar bar det av med ICE:s 4WD. Trodde inte bilen skulle klara av det, men slutligen nådde vi fram till ett av Reventazons biflöde, Rio Pascua. Fantastiskt regnskog och mycket bananer. Det siktades även armadillo och ett mårdliknande djur, som dock inte syntes från det trånga baksätet.

Väl i floden fick jag hålla ena sidan av ett stort nät med fångststrut och elfiske visade sig vara mer effektivt än kastnät, åtminstone för små fiskar. Vi fångade en rad olika fiskarter och även två arter av kräftor. Äntligen fick vi tag på sex bobos till radiomärkning, även om de var i minsta laget. Efter att ha testat insåg vi att det inte gick att märka dem mellan bröst- och bukfenor, utan istället fick vi lägga snittet mellan buk- och analfena. Vi valde även att radiomärka 3 st tepemechin, som var snarlik bobo fast mindre. Maxstorleken på en bobo ska enligt ICE:s bok över fiskarter i Reventazon vara 700 mm/3,25 kg, men den största vi sett hittills var 250 mm /150 g… Nya försök med kastnät i dag, men längre ner i floden där det även finns alligatorer.

Syftet med studien, utöver att introducera ICE till telemetri, är att utreda i vilken utsträckning och vid vilken tidpunkt bobo vandrar. I Reventazon byggs just nu ett nytt kraftverk med över 100 meters fallhöjd, vilket kommer hindra bobon från att ta sig vidare uppströms. Arten är sannolikt katadrom/amphidrom och leker i det bräckta mynningsområdet eller möjligen i havet. Ynglen simmar därefter uppströms för tillväxt i sötvatten. Än så länge bygger man inga fiskvägar i Costa Rica och många vandrande fiskarter riskerar att decimeras och/eller slås ut av alla de nya kraftverk som byggs, med svenska ögon sett i ren vildmark. Vi hoppas att studien kommer att ge ny kunskap om bobon och även ge insikt om de problem vandringshinder för med sig. Därefter kommer sannolikt möjligheterna till att få till stånd fiskvägar vid vattenkraftverk att vara bättre.

//Olle, Claudio, Luz Marina, Yander, Esteban, Jimi och Mono”

För andra gången på en vecka fick forskare från Karlstads universitet delta i opponeringen vid en norsk disputation. Förra veckan var Eva Bergman andre opponent vid Morten Kraaböls disputation och i går var jag andre opponent vid Hans-Petter Fjeldtstads disputation. Första opponent vid gårdagens disputation var välkände Chris Katopodis från Kanada. Titelns på Hans-Petters avhandling är “Atlantic salmon migration past barriers” och allt gick alldeles ypperligt och avslutades med middag med bl.a. rökt torsk. Trondheim bjöd på strålande sol och sommarvärme, trevliga människor och ypperlig mat. Handledare har varit Knut Alfredsen och Torbjörn Forseth. Mer information finns på CEDRENs hemsida (Center for Environmental Design of Renewable Energy). Stort grattis till Doktor Hans-Petter och Doktor Morten!

Aspleken är i full gång i Glumman och ett skådespel värt att besöka och se! Peter fick äntligen sina första aspar märkta, se hans text nedan. Kan vara värt att notera att radiosändarna sätts fast med absorberbar sutur, vilket innebär att de sakta löses upp och att sändarna då lossnar och trillar av. Asparna kommer alltså inte behöva släpa runt på sändarna längre än någon månad.

//OLLE

I tisdags kom de första asparna till lekplatsen vid Väse kyrka och det var ca tio aspar uppe, i onsdags var antalet uppskattningsvis närmare 40-50 och idag har det verkat som om det kontinuerligt kommit upp mer fisk. Temperaturen i vattnet är 6 grader och rom kan ses på växtligheten i vattnet.

Idag märkte vi de tre första asparna, samtliga var hanar. Ingen asp har fångats i ryssjan och det verkar som om de simmar förbi den i
fiskådran eller så har det redan sedan tidigare befunnit sig i den lilla sjön Panken. Samtliga aspar har spinnfiskats upp. Två av dem släpptes ut uppströms vandringshindret och en nedströms. Vid sista pejlingen hade den första aspen vi släppte ut uppströms hindret simmat nedströms till lekplatsen där de andra asparna leker.

Imorgon fortsätter pejlingen och fisket.

/Peter

… är fullt med engagerade och kunniga deltagare! Bernt Moberg är just i färd med att beskriva sin erfarenhet från vattenförvaltning från Gästrikland, bl.a. Gavleån och Testeboån. Älvräddarna kommer publicera dagens presentationer på sin hemsida…