“The migrations of wild salmon over thousands of kilometres are an enduring mystery, as are the reasons for a steep and alarming decline in salmon weight, fat and overall condition.” skriver Chris Todd i en bloggartikel om laxens liv till havs på The Ecologist. Läs hela artikeln och hitta länkar till några relaterade vetenskapliga artiklar här. 

Åsa Enefalk speglar sig i pinnarna i Karlstads Universitets strömrännor.

Idag höll Åsa Enefalk ett intressant och uppskattat seminarium med titeln ”Effects of fine woody debris on brown trout”. Hon började sitt föredrag med en genomgång om den ekologiska teorin bakom öring och död ved. Död ved, eller ”fine woody debris” (pinnar!) som Åsa forskar om, kan påverka öringen och dess tillväxt på flera olika sätt. Pinnarna kan ge skydd från strömmen, vilket minskar energiåtgången och därigenom kan öka tillväxten. Veden kan också ge avskärma en öring från andra öringar och på så sätt minska mängden konflikter mellan fiskarna. Genom att inte slösa lika mycket tid och energi på att slåss kan fisken ägna sig åt att tillväxa. Den döda veden utgör också habitat för öringens mat – bottenfauna – och ger fisken skydd från predatorer. Men för mycket ved är inte heller bra. En massa ved kan bli ett problem vid jakten på maten och om fiskarna istället för att ha lite koll på varandra irrar runt i en vedlabyrint, för att plötsligt stöta på varandra kan det leda till mer aggression.

Åsa berättade sedan om hennes forskning runt dessa här teorier. Hon beskrev både ett laboratorieförsök i källaren på Kau och ett experiment i utomhusrännor i Finland. Hon har sett att öringen gärna uppehåller sig i veden och bekräftat att veden påverkar fiskens beteende. Tidiga resultat pekar på att sambandet mellan ved och tillväxt inte alltid är glasklart. En intressant aspekt av resultaten var hur fiskarnas inbördes rang påverkar hur de drar nytta av och beter sig i veden. Till exempel var aggressiviteten hög för fiskar med hög rang, både i miljöer med väldigt lite och väldigt mycket ved men mindre med mellanstora tätheter av ved. För fiskar med låg rang utgjorde dock även mycket ved ett skydd från aggressivitet.

Stina Gustafsson med assistans har under ett par dagar elfiskat i vackra Älgåälven. De små öringar som fångats har märkts med PIT-tags och släppts tillbaka på ungefär samma plats som de fångats. De kan senare återfångas och en får en bild av tillväxten och rörelsen.

En elfiskad flodkräfta

Flodpärlmusslor

En nymärkt öring

Förra veckan åkte Martin och Stina upp till Älgån för att reka inför höstens musselprojekt.

Det första vi gjorde var att ta reda på ifall det fanns gravida flodpärlmusslor i bäcken, vilket det gjorde.

En titt på musslans gälar avslöjar ifall den är gravid eller inte.

Sedan följde elfiske för att få en uppskattning av mängd och storlek på de öringar som kläckts i år. Tyvärr var många av dom fortfarande väldigt små och det kan dröja innan de vuxit till sig tillräcklit för att kunna bli märkta.

Martin in action, dagens fångst och en elfiskad kräfta

Nästa vecka blir det nog en till tur upp till bäcken. Då är det förberedande habitatundersökningar och ännu ett elfiske som gäller. Vi håller tummarna för att öringen växt till sig till dess.

Åsa Enefalk berättar om sin forskning: “Öring gynnas av död ved i vattnet. Att ta reda på hur mycket och på vilket sätt är kärnan i min forskning. Det kan vara en stor utmaning ute i naturen där öringen påverkas av många faktorer förutom den döda veden. På lab i Karlstad finns möjligheter att kontrollera allt utom mängden död ved, och jag har just avslutat ett försök här. Nu kommer jag att starta upp ett försök i norra Finland, där jag fått chansen att använda en anläggning med konstgjorda bäckar utomhus. Det blir ett bra komplement till labförsöket, eftersom anläggningen i Finland är större och ”semi-natural”, dvs öringarna får leva av de byten som finns i de konstgjorda bäckarna, och vattnet kommer från en närliggande sjö. I detta försök kommer jag först och främst att titta på tillväxt, och se om öringar med död ved i vattnet tillväxer bättre. Jag har gjort ett första besök, och nu ligger videpinnar och öringyngel i bäckarna och ”gottar till sig” inför experimentstarten i augusti.”

Några av de konstgjorda bäckarna i norra Finland.

På väg till och från anläggningen mellanlandade jag i Uleåborg, en stad som liksom Karlstad är grundad av Karl IX, byggd på ett floddelta och känd för sitt laxfiske. En skillnad är att i Uleåborg finns ett stort vattenkraftverk mitt i stan, och därmed en imponerande fiskväg genom stans stadspark.

Stort grattis till Pär Gustafsson som med bravur klarade sin disputation. Pär lämnar oss tyvärr för att åter jobba på Länsstyrelsen Värmland, men vi är övertygade om att det väntar många tillfällen till samarbete i framtiden. Lycka till Pär!

Läs mer om Pärs avhandling på forskning.se och i Borlänge tidning.

…går av stapeln i morgon fredag, välkomna att lyssna! Mer information finns i kalendern (klicka) och på Kau:s hemsida.