Ett radiomärkt smolt från Winooski River. Smolten i Dalälven märktes på ett liknande vis.

Anna Hagelin, tjänstledig doktorand vid Karlstads Universitet, arbetar just nu på Länsstyrelsen i Gävleborg med laxen i Dalälven. Inom projektet “LIV – laxfisk i nedre Dalälven” undersöks möjligheten att återinföra ett vilt reproducerande laxbestånd älven. Även Olle Calles, forskare vid Karlstads Universitet är inblandad i projektet. Som en del av arbetet studeras med hjälp av radiotelemetri smoltens vandring och överlevnad genom fjärdarna uppströms det nedre kraftverket. Projektet beskriver sig själv:

“Lax och havsöring förökar sig i sötvatten men tillbringar större delen av sitt vuxna liv i havet där förutsättningarna att växa sig stor är bättre. När laxen i havet blir mogen återvänder den till sin hemälv för att leka. Efter kläckning spenderar laxen sedan några år i älven innan den, som smolt, simmar ut till havet.

Dödligheten hos nedströmsvandrande smolt varierar mycket beroende på vilka hinder och faror de möter. Under denna period är dock predationsrisken relativt hög eftersom smolten rör sig långa sträckor varav vissa är svårpasserade och/eller innehåller stora mängder predatorer. I Dalälven kan de många fjärdarna skapa ett problem då de innehåller höga tätheter av predatorer som t.ex. gädda och gös. Området är också känt för sin rika fågelfauna, vilket kan öka predationstrycket ytterligare.

Sjöar och dammar fördröjer smoltens migration vilket ökar predationsrisken ytterligare. Anledningen till fördröjningen tros vara det ändrade flöde som uppstår när en älv flyter ut i ett mer sjölikt system. Smolten följer huvudströmmen och kan bli disorienterade i när vattenhastigheten minskar.  Smoltdödligheten förväntas vara högre i fjärdarna jämfört med mer strömmande partier, men faktum är att Dalälvens fjärdar fanns i systemet även innan kraftverksutbyggnaden och då förekom lek av lax och havsöring långt upp i systemet. Det är dock viktigt att få en uppfattning hur stor smoltdödligheten i fjärdarna är i dag för att få kunskap om hur många lekfiskar som måste reproducera sig i området för att skapa en hållbar population.

För att kvantifiera smoltöverlevnaden i nedre Dalälven, samt identifiera flakshalsar för överlevnad, ska vi märka smolt med radiosändare och spåra dem under nedströmsvandringen genom Färnebofjärden. Detta kommer att ge information om vandringshastighet, vägval och överlevnad. I samband med utsättningarna av märkt smolt, som sker i mitten av Maj, sätts också ett större antal omärkt smolt för att mer efterlikna en naturlig situation”

Intresset för projektet är stort och under helgen har det förekommit både på tv och på radio. Se ett inslag om projektet på SVT Gävleborg här. Anna Hagelin berättade även om prjektet i det senaste avsnittet av Sveriges Radios Naturmorgon. Lyssna på intervjun med Anna här. I samma avsnitt förekom också vandrande fisk, passage och tjockskaliga målarmusslor i Lillån i Emåns avrinningssystem. Lyssna på hela Naturmorgon-avsnittet här.

Under våren kommer vi undersöka nedströmsvandring av landlocked lax i Winooski River, Vermont, USA. Vi ska under maj månad radiomärka smolt och följa deras migrationshastighet, vägval och överlevnad förbi de tre nedersta kraftverken i systemet. Det är dessa tre kraftverk som skiljer tillgängliga (via fisklift och transport) lekplatser från sjön, Lake Champlain. Det finns by-passes installerade vid kraftverken men kunskap om deras funktion saknas. Efter årets smoltvandring vet vi förhoppningsvis mer!

Detta är ett delprojekt där U.S. Fish and Wildlife Service, the Conte Anadromous Fish Research Center i Turners Falls och the Vermont Fish and Wildlife Department deltar. Det är en del av ett större projekt där målet är att återfå ett livskraftigt vilt bestånd av Atlantlax lax i Winooski River och Lake Champlain.

Hittills har vi varit upptagna med att installera och testa antenner och loggrar. Mer följer…

Idag pratade John Piccolo om smoltmigrationen i Klarälven på seminariet  ”Understanding smolt  migration in Klarälven”. Under två år (2012 och 2013) har John Piccolo med fältarbetare och nordlig experthjälp fångat smolt med ryssja i Edebäck (strax uppströms Edsforsen, det åttende kraftverket från Vänern och det första kraftverket de nedströmsvandrande smolten stöter på i sin vandring mot sjön).

Syftet med arbetet har varit flerfaldigt: För det första har man kunnat studera smoltvandringsperioden som sådan. När och hur länge vandrar smolten? Detta har arbetet med ryssjan gett en tydligare bild av då smolt fångats från början av maj och en bra bit in juli. Denna kunskap kan potentiellt användas för att tajma spill-vatten vid kraftverken eller andra åtgärder för att underlätta överlevnaden i vandringen i den utbyggda delen av älven. Man skulle även kunna tänka sig att information om den naturliga smoltvandringsperioden kan användas för att tajma utsättningen av den odlade fisken. Vidare är det – eftersom smolt märkts, satts upp uppströms ryssjan och i vissa fall återfångats i den – möjligt att uppskatta antalet vandrande smolt. En uppskattning av smolt-produktionen i älven kan sedan relateras till habitatkvalitet, antal lekfisk, överlevnadstal i älv och sjö. Det framtida målet är, för John Piccolo, att kunna skapa en modell av laxpopulationen som sammanlänkar laxens skiftande habitat (lekplatser, uppväxtplatser, vandring, sjö osv) och livshistoriefaser.en annan vision är att kunna studera “ecoevolutionary dynamics” där till exempel populationsmodeller, evolution och klimatförändringar analyseras. För detta krävs dock ytterligare och rejäla ansträngningar – både i älv och sjö.

John avslutade med att trycka på värdet av att få igång ett smoltmonitoring-program i Klarälven. Föredraget följdes av diskussion om Klarälvslaxen och dess framtid.

Missa inte morgondagens seminarium om smoltmigration i Klarälven. Som förfest bjuder vi på dessa fina bilder från sommarens forskning. Fotona är alla tagna av fältarbetaren Oscar Askling. Väl mött imorn klockan 13:15 i sal 5F416 på Karlstads Universitet. Alla är välkomna!

Smolt (lax och öring) fångades på sin nedströmsvandring i denna ryssja. De fångade fiskarna märktes och släpptes ut uppströms fällan och riskerade alltså att fångast igen när de passerar ryssjan. Genom att jämföra antalet märkta fiskar med antalet omärkta i fångsten beräknas sedan det totala antalet smolt som passerar ryssjan i älven, s.k mark and recapture beräkning av populationens storlek.

Forskaren John Piccolo i aktion.

Ett laxsmolt mäts.

Ett märkt öringsmolt

På tisdag, den 17:e september, klockan 13:15 inleds höstens seminarie-serie på Biologiavdelningen vid Karlstads Universitet. Det är vår egen John Piccolo som ska prata om smoltvandring i Klarälven. Alla är välkomna! Rum 5F416 är det som gäller.

Äntligen har våren också kommit till Edebäck. Den sista veckan har vädret varit – iaf för det mesta, soligt och varmt. Igår bytte vi den gamla ryssjan till en ny och fixade några andra saker med ledningsarmarna, så nu borde allt vara färdigt innan laxsmolten börjar sin vandring. Hittills har vi fått gott med öring varav idag var det bästa dygnet hittils med 8st. Vi även fått bland annat id, lake och mört de sista dagen. Sik verkar dock ha slutat att röra sig då vi ej fått en enda på flera dagar.

Vi även fått ett par öringkelt. Kommer bli intressant att se hur många vi kommer få de kommande veckorna.

Mvh Teemu & Oscar

Nu finns äntligen rapporten “Lax och öring i Klarälven – möjligheter för vild fisk och kvalité på odlad fisk” tillgänglig online. Författare är Eva Bergman, Larry Greenberg, Johnny Norrgård och John Piccolo från Karlstads Universitet, samt Monika Schmitz – numera stationerad i Uppsala.

Abstractet lyder som följer:

“Data från 1800-talet visar att fångsterna av lax och öring i både älv och sjö varit mycket högre än idag. Storskaliga dämmen, kraftigt fiske i Dejeforsen, nio kraftverk i den svenska delen av Klarälvens huvudfåra, och användandet av älven för timmerflottning har bidragit till detta. Efter att utsättning av kompensationsodlad fisk startade ökade fångsten igen, även om den fortfarande är låg.

Fältundersökningar av vild laxsmolt visade att 16 % av smolten klarade sig hela vägen förbi de åtta kraftverken mellan Edebäck och Forshaga. Under studien var vattenföringen, och därmed spillet, lågt, vilket troligen bidragit till de höga förlusterna. Normalt spills det inte under hela smoltvandringsperioden, vilket är olyckligt.

Lax och öring uppfödda under normala odlingsförhållanden är oftast större och fetare än vild fisk. Vi födde upp lax med olika fodertyper och fodermängder. Mängden föda påverkade laxens tillväxt och smoltmognad, och lax som fått fettfattigt foder var mest ”naturlik”. Den klarade också vandringen bäst, 80 % tog sig till Vänern medan 55 % av laxen som fått normalt eller lite foder. Bara 20 % av tidigt könsmogna hanar tog sig till Vänern.

Rapporten avslutas med implikationer och förslag till åtgärder och fortsatta studier.”

Och den kan laddas ned i sin helhet här.

Nu i veckan började ett litet byggnadsprojekt i Klarälven norr om Edebäcks kraftverk. I ett INTERREG-projekt som utförs av Länsstyrelsen Värmland och Kau ska en smoltryssja byggas för att skatta hur mycket vild lax det produceras i Klarälven. Med ryssjan kommer vi försöka fånga de nedströmsvandrande smolten, märka laxsmolten och sedan släppa tillbaks dem i vattnet uppströms och fånga några av dem igen. Med hjälp av återfångstdata kan vi sedan beräkna hur mycket smolt som är på väg ut mot Vänern.

I måndags började vi med installationen av smoltryssjan. Thomas Hasselborg från Norrbottens Länsstyrelse är med för att bidra med sin erfarenhet. Vi hoppas att ryssjan är fiskbar mot slutet av veckan, innan smolten börjar sin vandring.

Vi kommer med nya inlägg under projektets gång.

Mvh. Teemu, Oscar och Johannes

Järnstolparna ska ner i vattnet, med hjälp av råstyrka.

Järnstängarna i vattnet. Senare ska de fungera som stöd för ledningsnäten.

Thomas Hasselborg från Norrbottens länsstyrelse