Under den här veckan har vi sett mycket död ved och öring på NRRV.se. Vi följer därför upp men en kort artikel där Åsa Enefalk, doktorand i ekologi vid Karlstads Universitet berättar mer om öring i skogens bäckar:

“Hur tänker du dig en porlande skogsbäck? Klar och vacker, med barkbåtsvänlig yta? Faktum är att en bäck ska vara full av bråte – då mår fisken bäst. Idag plockar vi människor ut mer ved och virke än någonsin förr. Till och med kvistar och pinnar skördas för att mätta behovet av biobränsle. Risken är stor att vi samtidigt förstör fiskens livsmiljö.

-Jag studerar öring, en fisk som tidigare fanns i nästan varenda värmländsk skogsbäck. Min forskning visar att unga öringar beter sig annorlunda när de har ris och bråte omkring sig, det som vi forskare kallar död ved, säger Åsa Enefalk. De använder veden för att gömma sig i, och de verkar föredra den framför andra gömställen. Min forskning visar att de håller sig gömda i ved även om de får betala för det, genom att de växer sämre. Troligen är det viktigare för dem att överleva än att växa ordentligt. I veden är de skyddade för rovdjur som häger, mink och utter, och även för stora rovfiskar som inte kan ta sig in i bråten.
Idag är det väldigt ont om död ved i bäckarna jämfört med hur det var förr. Men öringen är fortfarande anpassad till ett liv i bäckar så som de såg ut för länge sedan. Åsa Enefalk har visat att död ved kan spela roll för öringen på många sätt.

-En delstudie i min avhandling visar att mängden vattenlevande insektslarver ökar där det finns ris och pinnar. Sådana larver är öringens favoritföda då den är liten.

Slutligen, tror du att din forskning kan innebära något för gemene man?

-Absolut. Vi människor har börjat använda mer och mer biobränsle, som bland annat tillverkas av den döda ved som öringen behöver. Vi kanske bör ställa oss frågan om vi behöver all den energi som vi använder. Kan vi isolera våra hus bättre? Elda spillmaterial från träindustri istället för material direkt från skogen? Eller nöja oss med lite mindre bostadsyta? Skogsägare som vill ha kvar öring i sina bäckar kan se till att området närmast bäckarna lämnas orört vid avverkning. Hela samhället måste göra en avvägning mellan vår vilja att ha levande skogsbäckar, och våra andra behov.”

Åsa Enefalk disputerar under hösten 2016. För mer information om Åsas forskning, kolla hennes artiklar (1 & 2) eller licentiatavhandling.