Under de senaste dryga två månaderna har vi i källaren på Karlstads Universitet stretat med ett experiment om smolt och deras beteende i samband med nedströmsvandring. Smolten, när de på våren–försommaren vandrar nedströms i utbyggda vattendrag stöter  på dammar och vattenkraftverk. Ofta finns ingen åtgärd som underlättar nedströmsvandringen, i vilket fall smolten (och alla andra vandrande fiskar för den delen) är utlämnade till att passera via kraftverkens turbiner eller via tillfälligt spillvatten.

Under de senaste åren har man dock mer och mer börjat prata om problem associerade med nedströmsvandringen. På flera håll har man även designat åtgärder för att leda fisken förbi kraftverken. Man söker då få fisken att vandra in i en mindre öppning i dammen där (oftast) bara en liten del av vattenflödet passerar. Det är inte vad fisken är van vid under naturliga förhållanden, alltså måste man på olika sätt försöka leda eller locka de vandrande fiskarna mot öppningen där man vill att de ska passera. Det görs tex, genom olika former av snedställda galler – där fisken leds rätt utan att någon gång tvingas till radikala brytningar med strömriktningen.

Vad vi har försökt kolla på i våra strömakvarier är dock själva öppningen och hur små förändringar av denna kan påverka strömmiljön och därigenom fiskens beteende. Vi har konstruerat en mini-mini fördämning i ett strömakvarium och i denna en öppning där fisken kan passera. Vi har sedan manipulerat öppningen på två olika sätt. Dels genom att göra kant-vinklarna på öppningen mjuka – mera strömlinjeformade – för att vattnet ska flöda in i öppningen med mindre grad av, för fisken, underlig turbulens.  Och dels genom att täcka botten av öppningen, och rännan som följer, med knytnävsstora stenar. Tanken är att de olika manipulationerna kan göra öppningen mer eller mindre attraktiv för den vandrande fisken och få den att snabbare eller långsammare välja att passera genom den. Vi har testat de olika behandlingarna och en klassisk fyrkantig öppning först med odlade smolt, och sedan med ett litet antal vilda smolt från Klarälven. Inga glasklara resultat är synliga men vi har 113 timmar film inspelad och nu återstår en djupare analys av fiskarnas beteende.

Glad sommar på er!

Smolt

Smolten – här en vild-fångad från Klarälven – mäts och vägs efter att de deltagit i experimentet. 

Fältarbetaren Daniel Nilsson berättar: Jag har nu jobbat ungefär en månad som fältarbetare i projektet “Vänerlaxens fria gång”. Den här delen av projektet är ett led i att få lax och öring att kunna ta sig från Vänern och till sina lekplatser mellan Ekshärad och Höljes. Man vill i framtiden även få laxen att leka uppströms Höljes. Problemet består i alla kraftverk på vägen upp, där det första är placerat i Forshaga ca 2 mil norr om Karlstad.

När fiskarna kommer till Forshaga så är det stopp. Det finns ingen laxtrappa som hjälper de förbi kraftverket. Här har Fortum fått ålagt sig att bygga en fiskfälla. den fungerar då så att lekfisk (fisk som vill uppströms för att leka) själva vandrar in i fällan. Där sorteras de, mäts och transporteras senare upp med tankbil till vatten varifrån de själva kan vandra vidare mot sina lekplatser högre upp i systemet. Vissa laxar kommer sen simma upp och leka medans det finns vissa som vänder neråt och fastnar mellan kraftverken. När laxen har lekt så övervintrar den uppe i systemet och vänder sedan neråt mot Vänern igen. Det gör även de “smolt” (laxyngel) som ska ner och äta sig stora i 2 eller flera år innan de sen ska upp och leka i sin tur. Problemet uppkommer vid nedströmsvandringen där de måste gå genom turbinerna (om det inte spillls vatten vid kraftverken) ner. Turbiner på 7 kraftverk. Det är inte många procent av fiskarna som överlever. Mycket på grund av detta och frikostigt fiske tidigare så har laxfångster gått från 30 000 lekfisk på 1800-talet till ca 500 st idag.

Projektet ”Vänerlaxens fria gång” tar alla dessa delar i anspråk och söker lösningen på problemen. Den delen jag är med på handlar om att effektivisera fällan i Forshaga, det är doktorand Anna Hagelin på KAU som sköter denna delen , och jag är då fältarbetare åt henne och hjälper till med att utföra praktiskt arbete i fält så hon kan sköta andra viktiga delar.

På kraftverket i Forshaga så har vi placerat ut 4 loggrar. En logger är en apparat som registrerar när en speciell sändare passerar eller kommer nära, sändare som vi sätter på lax. Sen gjorde vi en signalkarta i vattnet nedströms kraftverket. Detta för att se vilken väg laxen tar när den närmar sig kraftverket.

Jag och Anna har märkt 28 laxar som kom upp tidigt till fällan, tidigt lekvandrande fiskar som vill upp och leka. Dessa ska då studeras hur de beter sig när de släpps upp mot lekomårdena så tidigt. Anna som satt sändare på 100-tals fiskar utför då själva proceduren medans jag antecknar och hjälper till som en sjuksyster. De laxar vi märker är oftast mellan 70-90 cm så i mina ögon sett inga småfiskar.

Vi har även ett samarbete med en yrkesfiskare på Vänern. Han fiskar bland annat med ryssjor. Stora fångstburar som har långa ledarmar som leder in fisk i buren. I dessa fångas bland annat lax. Lax som vi sätter sändare på . Det har monterats loggrar i varje älvmynning i Klarälven så vi kan se när, och via vilken väg, de märkta laxarna från Vänern stiger upp i älven. När dessa så småningom kommer upp till Forshaga så pejlas de in till fällan. Detta görs både med hjälp av signalkartan och med handpejling.

ForshagaSignalkarta

Karta över området nedströms Forshaga kraftverk. De svarta markeringarna är då signalpunkter. Där har vi haft en sändare som registrerats av loggrarna. Allt för att utröna var laxen vill gå. Till slut så kommer den förhoppningsvis gå in i fällan.

radiomärkt lax

Här poserar Anna stolt med en laxhane som fått en radiosändare. Sändaren kan man se vid ryggfenan

radiomärkning på Vänern

Daniel Nilsson och yrkesfiskaren Måns Bagge på väg ut på Vänern. Märkränna i förgrunden.

/Daniel Nilsson, fältarbetare

Texten är, i något annorlunda utformning, även publicerad på bloggen Nesseman

Av fjolårets märkta vilda Klarälvslaxar kunde vi se att andelen fallbacks, de fiskar som vänder nedströms innan lek, var betydligt högre hos de tidiga individerna jämfört med de sena. För att ytterligare testa detta har i år ytterligare 28 tidiga Klarälvslaxar märkts med radiosändare innan upptransport förbi kraftverken. Vi följer nu fisken fram till lek för att se om leken verkar lyckosam eller om de vänder neröver.

Att fler vände om innan lek kan ha att göra med att de är mindre lekmogna och mer benägna att söka än de som går upp senare på säsongen. Tyvärr uteblir leken för de individer som passerar nedströms kraftverket i Edsforsen då det inte finns några lämpliga lekplatser nedan och ingen passageväg upp förbi kraftverket.

Utsättning av en radiomärkt lax i Klarälven:

Vi återkommer med resultat!

 

//Anna

Johnny och Adam låter hälsa att årets sista märkta vildsmolten nu frisläppts vid Ransby i Nordvärmland.

YouTube Preview Image

Smolten är märkta med akustiska sändare och planen är att följa deras vandring mot Vänern. Det är en upprepning av en studie som gjordes för några år sedan. Då överlevde 16% av smolten vandringen förbi de åtta vattenkraftverken i älven. Detta var ett år med begränsat spill, i år kommer det spillas mera vatten bredvid turbinerna. Det ska bli intressant att följa smoltens öden..

Jacob önskar de små liven all lycka med en sista banjoslinga i sann nordvärmländsk anda.

Jacob önskar de små liven all lycka med en sista banjoslinga i sann nordvärmländsk anda.

Den som suktar efter mera Klarälvs-smolt kan få ytterliggare lite läsning på bloggen Värmlandsfiske.

Igår var jag, Anna Hagelin och Stina Gustafsson ute med båt på kraftverksdammen vid Edsforsens kraftverk i Klarälven.

Under våren har vi spårat radiomärkt nedströmsvandrande lax och öring kelt vid kraftverket. Med hjälp av stationäraloggrar har vi kunnat registrera den radiomärkta fiskens rörelser när de kommer till dammen i Edsforsen. När fisken närmar sig loggern registrerar denna radiosignaler från den radiomärkta fisken. Vilken signalstyrka som registreras beror bland annat på sändarens avstånd till loggern, på dess relation i förhållande till antennens riktning och på om det finns sten eller cement mellan sändaren och loggern. För att sedan kunna överföra de olika registrerade signalstyrkorna till en fysisk karta måste vi göra en signalkarta. Därför har vi med en båt fört en sändare runt i dammen samtidigt som vi noga skrivit upp tidpunkter och positionerat oss på en karta. Sedan kollar vi vilka signalstyrkor de olika loggrarna har registrerat när vi befunnit oss på bestämda platser i dammen. Med denna information kan vi  rita en signalkarta. Och denna karta jämför vi tillslut med de signalstyrkor loggrarna registrerat från de olika passerande fiskarna. Målet är att få en bild av hur laxfisken rört sig i och förbi dammen. Såsmåningom kan denna kunskap bidra till en effektiv passageväg – som antingen släpper förbi fisken eller fångar upp den för transport förbi de sju ytterliggare kraftverken som väntar nedströms Edsforsen.

Edsforsen

2013-05-14 13.29.51Idag har Anna Hagelin, doktorand vid Karlstads Universitet pratat om lekvandrande lax och öring i Klarälven. Genom att radiomärka uppströmsvandrande fiskar studeras beteendeskillnader mellan vild och odlad lax, mellan tidigt vandrande (juli) och sent vandrande (augusti) lax och mellan lax och öring. 2011 spårades 62 fiskar och 2012 91 fiskar.

Vild och odlad lax skilde sig åt på flera punkter. Flera vilda än odlade laxar vandrade direkt upp mot lekplatserna, medan en betydligt högra andel av de odlade fiskarna simmade upp och ner på jakt efter lekplatser för att så småningom trillade ner, bort från lekområdena, bakom kraftverken. Odlade laxar lekte dessutom marginellt högre upp i system, visade holdingbeteende (alltså höll på lekplatsen en tid i samband med lek) i lägre utsträckning och under kortare tid. De huvudsakliga lekområdena i Klarälvens huvudfåra var Strängsforsen, Kärrbackstrand och Skyllbäcksholmarna. En betydande del av den radiomärkta öringen lekte i biflödet Höljan.

Den lekvandrande laxen och öringen i Klarälven simmar för egen maskin upp till Forshaga vattenkraftverk där de fångas i en fiskfälla och körs med lastbil förbi de åtta vattenkraftverk som skiljer Vänern från lekplatserna.  Under våren ska Anna driva en studie om laxens vandring upp mot vattenkraftverket i Forshaga – och dess beteende framför kraftverket och den fiskfälla som finns där. Anna ska undersöka vilken väg fisken vandrar och hur lång tid tar från Vänern till Forshaga, fällans effektivitet (hur många fiskar av de som försöker som tar sig in i fällan), hur mycket fisken fördröjs vid fällan, hur fällan och fisken fungerar vid olika flödessituationer och spillmängder. Hon ska också undersöka om fisk som gått in i fällan en gång har lättare eller svårare att ta sig in en andra gång – detta genom att låta fiskar som redan gått in i fällan en gång försöka igen. Har de under andra försöket lättare att hitta fällan, eller skyr de tvärtom fällan och fördröjs ytterligare? Som grädde på moset genomförs en liknande studie, fast med vandrande öring vid Hunderfossen i Norge. Vi ser fram emot de intressanta resultaten!

Imorgon, tisdagen den 14 Maj, kommer Anna Hagelin att hålla ett seminarium om lekfiskvandrande laxfisk i Klarälven.

Det sker kl. 13.15 i sal 5F416 på Karlstads Universitet. Alla är välkomna! Större sällskap kontakter John Piccolo för förbokning.

AnnaHagelin

Anna Hagelin med en lekvandrande lax

 

 

Keltfångst i Edebäck

Posted by olle.calles@gmail.com | Projekt Klarälven

Äntligen har våren också kommit till Edebäck. Den sista veckan har vädret varit – iaf för det mesta, soligt och varmt. Igår bytte vi den gamla ryssjan till en ny och fixade några andra saker med ledningsarmarna, så nu borde allt vara färdigt innan laxsmolten börjar sin vandring. Hittills har vi fått gott med öring varav idag var det bästa dygnet hittils med 8st. Vi även fått bland annat id, lake och mört de sista dagen. Sik verkar dock ha slutat att röra sig då vi ej fått en enda på flera dagar.

Vi även fått ett par öringkelt. Kommer bli intressant att se hur många vi kommer få de kommande veckorna.

 

Mvh Teemu & Oscar

 

IMG_4263

IMG_4433

 

Idag har John Ferguson, fiskvandringsexpert från USA, besökt Edsforsens kraftverk och diskuterat möjliga åtgärder för att underlätta nedströmsvandringen för lax och öring (både smolt och kelt) i Klarälven. Ännu är åtgärdsplanerna på diskussionnivå men studier av fiskbeteende, strömundersökningar och erfarenheter från andra platser ska förhoppningsvis snart göra dem betydligt konkretare. Diskussionerna idag handlade mycket om olika sätt att leda bort fisken från turbinerna och samtidigt fånga upp dem för fortsatt nedtransport förbi de återstående sju kraftverken.

FergusonEdsforsen

John Ferguson (fiskvandringsexpert från USA), Larry Greenberg (KaU), Peter Blomberg (Fortum), Lars Samuelsson (Fortum) och Eva Bergman (KaU)

FergusonEdsforsen2

John Ferguson inspekterar kraftverksdammen tillsammans med Larry Greenberg

 

Glädje i Edebäck

Posted by olle.calles@gmail.com | Projekt Klarälven

Nu efter en tung vecka kan jag glatt säga att ryssjan står helt klar i vattnet sedan igår och fisket har börjat. Under veckan fick några av oss känna hur tungt det är att bygga en riktigt ryssja i form av träningsvärk. Men nu när allt är färdigt känns det så mycket bättre. Vi har också redan lyckats få de första fiskarna. Igår var det en gädda, två sikar och en stationär öring. I dag fick vi en gädda, två sikar, en lax-parr och fyra vilda öringar varav två var smoltifierade. Men nu när allt har börjat så här bra utan några större problems är det dags att knacka träd och önska att allt forsätter som det har börjat. Det kommer möjligen ta en vecka eller mer innan laxsmolten börjar röra sig så hoppas vi kommer få gott om öring innan dess.

Mvh Teemu

IMG_4167

Thomas och Johannes syr ledningsnäten till toplinan

IMG_4204

Fångsarmarna redo att leda in fisken i ryssjan

IMG_4216

Sik från klarälven

IMG_4219

Årets första öringsmolt

IMG_4226

Johannes släpper märkta fiskarna tillbaks några kilometer uppströms fällan