Idag har John Ferguson, fiskvandringsexpert från USA, besökt Edsforsens kraftverk och diskuterat möjliga åtgärder för att underlätta nedströmsvandringen för lax och öring (både smolt och kelt) i Klarälven. Ännu är åtgärdsplanerna på diskussionnivå men studier av fiskbeteende, strömundersökningar och erfarenheter från andra platser ska förhoppningsvis snart göra dem betydligt konkretare. Diskussionerna idag handlade mycket om olika sätt att leda bort fisken från turbinerna och samtidigt fånga upp dem för fortsatt nedtransport förbi de återstående sju kraftverken.

John Ferguson (fiskvandringsexpert från USA), Larry Greenberg (KaU), Peter Blomberg (Fortum), Lars Samuelsson (Fortum) och Eva Bergman (KaU)

John Ferguson inspekterar kraftverksdammen tillsammans med Larry Greenberg

Nu har våren äntligen på allvar kommit till Klarälven och Värmland. Isen har smällt på de flesta platser i älven, vattnet flödar ymningt och det har börjat röra sig bland de övervintrande lax-kelten. Det såg vi under veckans pejlning av den radiomärkta laxen (och öringen) i Klarälven. Nu ska det bli intressant att följa vårens nedströmsvandrande kelt!

En isfri älv i höjd med Stöllet.

I biflödet Höljan har våren kommit med ett rejält flöde.

Vid Edsforsens kraftverk finns isen fortfarande kvar, men den är på kraftig tillbakagång!

Under NoWPaS-konferensen i Wales besökte vi en kompensationsodling vid River Cynrig, ett biflöde till River Usk. Här kompensationsodlas lax – men inte till det intilliggande vattendraget utan till River Taff vars utlopp till stor del blockeras av tidvattenbarriären i Cardiff. Fisk fångas vid barriären, men transporteras norrut där den kramas (alltså fås att ge ifrån sig ägg/mjölke) och odlas vid den här anläggningen. Kompensationsutsättningarna sker sedan i biflöden till River Taff.

Till skillnad mot hur det går till i Klarälven sätter de här ut de unga laxarna redan som parr (0+), när de bara är några centimeter stora. Enligt vår guide är det betydligt billigare än att hålla den till smoltifiering (fisken hålls ju i odligen en betydligt kortare tid) samtidigt som den odlade fisken tidigt tvingas överleva (och selektioneras) i en naturlig miljö. Lämpliga habitat, men som saknar lax, väljs ut som utsättningsplatser. Tillgänglighet är också en viktig faktor.

En intressant skillnad, från Sverige, är att de vid den här odlingen re-konditionerar kelt. Dock bara honor – hanarna (och de honor som ej re-konditioneras) transporteras efter kramningen tillbaka mot Cardiff och släpps ut nedströms tidvattenbarriären. Efter att en hona som ska re-konditioneras kramats placeras den i en bassäng, matas den och tillväxer till året efter då den återanvänds i det årets kramning. På detta sätt används samma individ som förälder under flera år. Det minskar uttaget av vilda föräldrar vilket lämnar fler fria fiskar som får leka naturligt i vattendragen. Dock väcker det ju frågor om den genetiska variationen hos de kompensationsodlade fiskarna. Ofta hör man ju om en strävan att använda många föräldrar vid kompensationsodling – för att den genetiska skillnaden mellan den odlade fisken och den vilda ska bli så liten som möjligt.

Re-konditionering av kelt vid kompensationsodlingen

Igår jobbade jag och examensarbetaren Simon (samtidigt som ett gäng byggarbetare från NCC) vid Edsforsens kraftverk i Klarälven. NCC-arbetarna bygger ut brobanan på dammen medan vi flyttade och testade loggrar och antenner. Loggrarna tar emot signalstyrkor från radiosändarna som är fästa på laxar och öringar i älven. Vi vill få en så god bild av de radiomärkta fiskarnas rörelser i dammen som möjligt. Detta gör logger-placeringarna och antennernas riktning väldigt viktigt. Det, att vi lär oss med tiden och att vi tvingas parrera mer eller mindre oväntade driftstörningar, gör att vi med jämna mellanrum flyttar och ändrar logger och antenn-positioner.

Igår flyttade vi tillbaka en logger till spillet – efter att vinterns data-analyser visat att det var en postion som gav bra data för att analysera passage – och återinstallerade tillfälligt borttagna loggrar vid gallret.

För att grovt testa vilken signalstyrka de olika loggrarna tar emot vid olika platser fick Simon gå omkring dammen med en sändare på ett rep och sänka ner den vid lämpliga platser – samtidigt som vi läste av mottagna signalstyrkor vid loggern. Det såg bra ut! Nu hoppas vi på fina och tydliga resultat när fisken väl börjar vandra nedströms efter vintervilan!

Efter pysslandet vid Edsorsen fortsatte vi uppströms och pejlade in den övervintrande lax- och öringkelten. De flesta fiskar höll sig vid samma plats som i Januari. Men några enstaka hade rört sig mindre sträckor. Nu ser både vi och, skulle jag tro, fisken fram emot våren…

(foto från aftonbladet.se)

En stor del av laxarna och öringarna överlever leken och börjar vandra åter mot Vänern, oftast på hösten efter lek eller under följande vår. Men väldigt många av dem verkar gå sitt slut till mötes vid något av de åtta vattenkraftverk som skiljer lekplatserna från Vänern.

Men många är inte alla, även bland fiskarna finns individer som lyckas med det lilla extra . Av alla våra radiomärkta lekfiskar har en (1) fisk, frekvensnummer 2102, utmärkt sig genom att övervinna kraftverk efter kraftverk. 2102 – en öring – lekte runt månadsskiftet September-Oktober i Höljan, ett biflöde till Klarälven nordväst om Höljes. Därefter påbörjade den nedströmsvandringen mot Vänern, en resa på betydligt mer än 200km. Den passerade sista stora hindret, kraftverket i Forshaga, i mitten av November. Nu finns det alltså en liten chans att 2102, tillskillnad från de flesta andra fiskar, kommer att återvända till Klarälven och leka ytterliggare en gång.                                                                                           

2102 är en hane. När han märktes i Forshaga den 13 Juni i somras var han 57cm lång och vägde 1,6kg.

Förövrigt har Zlatan Ibrahimovic – 2102:s motsvarighet på fotbollsplanen – en karp tatuerad på ryggen. Karpen ska passande nog symbolisera hopp och mod.

Vi, alltså forskargruppen Naturresurs Rinnande Vatten på ämnet biologi vid Karlstads universitet, medverkar i det Interregfinansierade projektet Vänerlaxens fria gång. Under två år har vi genomfört projekt i Klarälven i syfte att lära oss mer om laxens biologi i Klarälven. För att kunna genomföra en god förvaltning av ett ekosystem måste man ha goda kunskaper om de arter man vill förvalta. Laxen är en sådan art och våra olika projekt syftar till att lära oss mer om laxens olika livsstadier i älven. Var leker den? Hur många utlekta fiskar överlever och tar sig ut i Vänern igen? Hur många överlever till olika ålder? Hur många kommer tillbaka för att leka? Hur många lyckas vi fånga i Forshaga? Alla dessa frågor söker sina svar och vi ska försöka svara på en del av dem. Målsättningen är att i slutet av projektet kunna göra en god bedömning av hur mycket lax som finns och kunna identifiera de svaga perioderna i laxens livscykel. När man har den kunskapen blir det lättare att lägga grunden till en bra förvaltning som förhoppningsvis kan leda till ett starkare bestånd av den vilda laxen i Klarälven.

Under 2012 har vi haft fem olika delprojekt igång i Klarälven. Våra studier har berört 1) lekfiskens vandring från Vänern upp till Forshaga, 2) lekfiskens vandring från Edebäck till sina lekområden, 3) keltens vandring nedströms, 4) smolten uppströms Edebäck och 5) smoltens vandring från Forshaga till Vänern.

I årets redovisning redovisar vi dels vad som gjorts, vilka preliminära resultat vi hunnit få fram hittills samt i aktuella fall kortfattat hur de fortsatta studierna ser ut. Dessutom beskriver vi en studie om vild smolts nedströmsvandring som vi skulle vilja göra 2013. Vi vill också påpeka att det är väldigt obearbetade siffror som redovisas och att det ännu är för tidigt att dra för stora slutsatser av det redovisade materialet. Vi arbetar vidare med analyserna och redovisar våra slutsatser allteftersom datamaterialet är färdigbearbetat.

Läs rapporten här: Vänerlaxens fria gång – Redovisning av fältarbetet 2011-2012

Som bekant överlever en hel del Atlant laxar och öringar leken för att vandra tillbaka till havet eller sjön. En del fiskar vandrar ner under hösten, ganska nära inpå leken. Andra övervintrar i älven och vandrar ner under våren. Förra året, i Klarälven, vandrade hälften av våra radiomärkta nedströmsmigrerande utlekta laxar mot Vänern under hösten och hälften under våren. Under vintern, i det kalla vattnet verkar fiskarna ofta hålla sig ganska stilla och inte röra sig längre sträckor.

Tillgången till lämpligt vinterhabitat skulle kunna ha stor betydelse för hur många kelt som överlever vintern och vandrar tillbaka mot sjön eller havet. Förhållanden under vintern – som habitat-tillgång och temperatur – har framhållits som faktorer vilka kan påverka andelen återlekare (fiskar som överlever leken och återvänder till älven för att leka ytterligare en eller flera gånger) i populationen.

Under den gångna veckan har vi spårat den radiomärkta kelten i Klarälven. Genom radiopejlningen kan vi avgöra var fisken befinner sig, och om de/sändaren rört sig, men inte säga något som fiskens tillstånd.  Vi har undersökt var i älven de utlekta laxarna och öringarna befinner sig, och huruvida de förflyttat sig några längre sträckor sedan i december.

Och lugnet verkar råda för de flesta laxar och öringar i Klarälven. De flesta befinner sig på samma plats idag som i mitten av december. Men en handfull av det trettiotal fiskar vi spårade hade rört sig mellan några kilometer och någon mil. Nu återstår att kolla närmare på de valda övervintringsplatserna. Samtidigt som våren, och den förväntade nedströmsvandringen, får berätta vilka fiskar som överlevt vintern.

Den här veckan har jag arbetat med höstens logger-data från Edsforsen kraftverk. Vi vill kartlägga de nedströmsvandrande lax keltens beteende vid kraftverksdammen. För att kunna göra detta har vi sedan förra våren haft en uppsättning loggrar, små datorer kopplade till antenner, uppsatta på strategiska platser runt kraftverksdammen i Edsforsen.

Med hjälp av loggrarna har vi kunnat registrera den radiomärkta fiskens rörelser när de kommer till dammen. När fisken närmar sig loggern registrerar denna radiosignaler från den radiomärkta fisken. Vilken signalstyrka som registreras beror bland annat på sändarens avstånd till loggern, på dess relation i förhållande till antennens riktning och på om det finns sten eller cement mellan sändaren och loggern. För att överföra de olika signalstyrkorna till en fysisk karta har vi med en båt fört en sändare runt i dammen och sedan kollat vilka signalstyrkor de olika loggrarna har registrerat när vi befunnit oss på bestämda platser i dammen. Med denna information har vi kunnat rita flera olika signalkartor.

Genom att nu jämföra signalkartorna med de signalstyrkor loggrarna registrerat från passerande fiskar skapar vi en bild av fiskarnas rörelser i dammen. Hur kommer fisken in i dammen? När kommer den in? Hur beter den sig där? Hur länge blir den kvar? Och passerar den dammen genom turbinen eller via spilluckorna?

Inte alla fiskar beter sig likadant. Men om inte allt för lång tid kommer vi förhoppningsvis ha en hyfsad bild av fiskarnas rörelser i dammen.

Det här är mitt första inlägg på bloggen så det kan ju vara på sin plats med en kort presentation. Jag heter Daniel Nyqvist, är doktorand på Karlstads Universitet  och jobbar med nedströmsvandrande lax-kelt i Klarälven.

Kelt kallas laxen efter att den har lekt.  För, tillskillnad från vad många tror, överlever en hel del Atlant laxar (Salmo salar) ofta leken, vandra åter till havet/sjön för att äta upp sig och har potential att sedan återvända för att leka igen. Historiskt har Atlantlaxens kapacitet att leka flera gånger till stor del ignorerats både inom forskning och förvaltning.

Detta är problematiskt då upprepad lek inte bara är en naturlig del av laxens livscykel utan också för att dessa laxar kan bidra med en betydande ägg-produktion. Laxar som leker flera gånger kan också vara viktiga för att bevara genetiska variationen, särskilt i små lax-populationer.  Samtidigt finns det ofta betydande mortalitet associerad med nedströmsvandringen i utbyggda vattendrag. Både i form av direkt mortalitet vid turbin- och spill passage, men också genom att fisken kraftigt försenas när den söker vägar förbi kraftverken.

I Klarälven följer vi radiomärkta laxar efter leken för att undersöka hur de beter sig under nedströmsvandringen. Särskilt vikt har lagts vid beteendet vid Edsforsens kraftverk, det fösta kraftverket fiskarna möter under sin nedströmsvandring från lekplatserna. Vid detta kraftverk planeras nämligen en åtgärd för att öka den vandrande fiskens möjligheter att åter nå Vänern.

Med hjälp av stationära radiomottagare (loggrar) och manuell handpejlning undersöker vi under vilken period kelten vandrar samt deras rörelsemönster vid kraftverket, uppehållstid och passageväg. Vi fortsätter även att följa fiskarna på deras fortsatta vandring mot Vänern och kartlägger därmed överlevnad, migrationframgång  och dödlighet förbi de övriga sju efterföljande kraftverken.

Av de radiomärkta laxarna som lekte under hösten 2011 överlevde drygt hälften leken och/eller vintern och försökte vandra åter till Vänern. 12 vandrade ner på hösten (oktober-november) och 12 på våren (mars-maj).  Detaljerade uppgifter saknas för höstvandrarna men på våren var vandringen utspridd över hela perioden från mitten av mars till mitten av maj utan tydliga toppar. Fem av de vår-vandrande fiskarna passerade Edsforsen på under 90 minuter, fyra spenderade mellan en halv och 50 dagar i dammen innan de lyckades passera och tre förlorades vid kraftverket. Förlorade fiskar är förmodligen döda men i enstaka fall kan det röra sig om tappade sändare. Det spilldes vatten vid Edsforsen under hela vårens migrationsperiod vilket bör gjort det lättare för fisken att ta sig förbi detta kraftverk. Ingen av dessa nedströmsvandrande fiskarna verkar dock ha nått Vänern.

Just nu jobbar jag för fullt med denna säsongs kelt – både Lax och Öring.  Mer om dessa fiskar inom kort…