Last week a group of people from the Fish Passage 2015-team, World Fish Migration Foundation and WWF-Netherlands visited the River Ätran in Southern Sweden. Herting, the hydropower plant located most downstream in the system, has been subject to extensive efforts to improve fish passage. A dam structure has been removed and a large nature-like fishway constructed to facilitate both upstream and downstream passage (as well as supply salmon and other fish with additional spawning habitat) and a low sloping rack has been installed to guide downstream migrating fish to a by-pass entrance by the turbine intakes. Passing migratory fish include Atlantic salmon, brown trout, sea lamprey and European eel. Olle Calles, researcher at NRRV and Karlstad University, has been involved throughout the processes and presented pre- and post-remediation data on fish-passage and told the story about salmon population in the river. The group also visited a monitoring trap and spawning areas in the River Högvadsån, a tributary to the River Ätran and was given the opportunity to track radio tagged eel in an ongoing study on eel downstream migration and dam passage. We appreciate the visit and the interesting discussions taking place throughout their stay.

Herting hydropower plant, the naturelike fishway to the right and the intake channel to the left. In the end of the intake channel, there is a low sloping rack to guide the fish to the by-pass entrance. In the naturelike fishway the upstream migrating fish are guided to a narrow area to facilitate monitoring. (Foto from a film by Fiskevårdsteknik)

The group at the monitoring trap in the tributary Högvadsån. Present in the photo is also a visiting journalist from Swedish National Radio (SR). Mr. Möller is managing the trap.

A salmon caught and displayed at the monitoring trap.

Tracking radio-tagged eel in the River Ätran.

Studenterna på masterkursen ”Vetenskapliga metoder i sötvattensekologi” skriver här om sina upplevelser i Falkenberg.

Ryssjan placeras ut.

“20 maj startade äventyret på Karlstad Universitet inför våra fältdagar i Falkenberg med att vi drillades i konsten att suturera fisk. Det hela föregicks av att vi fick träna på blå disktrasor för att få in sutureringstekniken. Sedan gick vi över till att träna på avlivad fisk under verkliga omständigheter med tidtagning under ingreppet och insättning av sändare och PIT-tags. Som ett sista eldprov fick vi märka bedövad levande öringsmolt.

Dagen därpå packade vi bilarna fulla med fältutrustning och styrde kosan mot Falkenberg. Väl på plats vid Hertings vattenkraftverk startade vi med en rundvandring för att orientera oss i vårt klassrum för de kommande dagarna. Vi tittade på fiskräknaren vid uppströmspassagens början och fiskfällan vid nedströmspassagen. Vi beundrade också det nya lutande intagsgallret och njöt av forsen i den naturlika fiskvägen. Den sköna skåningen Jonas Christiansson, för tillfället ansvarig för uppföljningsprojektet vid Herting, tog väl hand om oss både denna första skakiga dag och resten av vistelsen.

Vi startade fredagen med att titta på när fällan vid nedströmspassagen vittjades, vilket görs dagligen. Utöver några smolt så fanns en kraftigt sälbiten stackars lax. På förmiddagen hade vi besök av årets naturvårdsbiologistudenter från KAU som vi demonstrerade vår nyförvärvade fiskmärkningskunskap för. Vi upprättade tre stationer som studenterna i mindre grupper fick besöka. En där de fick prova på radiopejling av fisk, en där fiskmärkning demonstrerades samt en där de själva fick testa att sy i disktrasor. Studenterna verkade nöjda och glada och vi hade kul. Efter lunch blev det en liten båttur för att vittja ryssjor. Ryssjorna är utplacerade för att fånga uppströmsvandrande havsnejonöga (Petromyzon marinus) som tidigare inte kunnat ta sig förbi kraftverken. Genom att fånga och märka havsnejonöga är målet att undersöka om den nya fiskvägen fungerar även för dem. Men vi kammade noll denna dag, ryssjorna var tomma. Vi hann också med ett besök längs Högvadsån och kvarnen i Nydala och avslutade med en skön promenad vid Sumpafallen. Kvällen avrundades med gemensam grillning på Skrea camping. Kockarna serverade flankstek, fransk potatissallad och ett mustigt rött vin.

Ett av de fångade havsnejonögonen på märkningsbordet.

Lördagen blev en spännande dag. Direkt på morgonen vittjades nedströmspassagen i vanlig ordning men denna gång fick vi själva ansvara för att håva, artbestämma, räkna och mäta den sprattlande fisken. Sedan var det dags för ryssjorna där vi, hör och häpna, lyckats fånga årets första havsnejonöga. Den oväntade och roliga fångsten kullkastade det planerade schemat för dagen och fokus fick istället läggas på förberedelser för märkning. Nu blev det dessutom plötsligt bråttom att rengöra och rätta till ryssjorna inför den förmodade och efterlängtade anstormningen av havsnejonögon. En högtryckstvätt införskaffades i all hast och ryssjorna plockades upp på land och spolades. När ryssjorna var rena och vi var blöta och nergeggade så sattes de tillbaka i strömmen. Ett konststycke som krävde vältajmat samarbete av fyra man i två gummibåtar. Som en belöning för slitet med ryssjorna fick vi bevittna en exemplarisk radiomärkning utav havsnejonöga utförd av dr Olle Calles.

Sista dagen startade vi med att i ett rasande tempo först vittja nedströmspassagen och sedan ryssjorna. Gårdagens slit med att iordningställa ryssjorna visade sig ha varit mödan värt då vi faktiskt fann ytterligare ett havsnejonöga. Därmed upprepades märkningproceduren, denna gång med Jonas som kirurg. Av nyfikenhet bestämde vi oss också för att pejla gårdagens märkta havsnejonöga. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Efter att ha letat i närområdet vid kraftverket utan resultat fortsatte vi cirka 2 km nedströms ända till Tullbron i Falkenbergs centrum. (På vägen passerades även Vallarnas friluftsteater där Johannes passade på att kliva upp på scen och framföra ”Gubben Noak” på munspel för oss.) Men fortfarande hörde vi inga signaler och vände med tunga steg åter till Herting och grubblade på vad som hade gått snett. Var det sändaren som inte fungerade? Hade havsnejonögat rymt? Eller var det något fel på vår mottagare? Det visade sig dock att det eftersökta objektet hela tiden befunnit sig vid kraftverket. Den hade gömt sig i en av betongfickorna vid turbinutloppet vilket gjorde att signalen blev svår att uppfatta. Att äntligen få lägga in positionen i GIS-programmet på surfplattan kändes som en perfekt avslutning på mycket lärorika, roliga och berikande fältdagar.

Och förresten, alla våra övningsmärkta öringar lever ännu.

Emmy, Johannes, Kristin, Peter, Pia och Simon”

Uppföljningsstudien vid Hertingskraftverk är i full gång och just nu studeras smoltens beteende. Nu är det dags att gå pejlrundan innan vi beger oss upp till Nydala vid Högvadsån för att märka ytterligare 8 laxar som ikväll kommer att sättas ut uppströms Hertingskraftverk.

I samband med invigningen av åtgärderna vid Hertingforsen i Ätran, där bland andra Carl XVI Gustav ska närvara, kommer några laxsmolt fångade i Högvadsån, Nydala märkas och sättas ut. Dessa kommer vara märkta med av ett specialgjort kungamärke. Olle Calles håller i flera trådar, däribland utvärderingen av åtgärderna vid kraftverket. Han vill tacka Hallprint för att de sponsrat med specialtillverkade märken och märkpistol, samt särskilt nämna Jonas Christiansson (Elghagen Fiskevård) och Peter Olsson som står för fältarbetet med uppföljningen av fiskvandringen vid Herting i år. Uppföljningen handlar om att med telemetri undersöka laxens, havsnejonögats och ålen uppström- och nedströmsvandring förbi kraftverket.

Specialtillverkade “Kungalax 2014” märken.

De har gått två dagar sedan Paolo åkte hem till Italien, de dagarna har varit jäktiga och de har varit fullt upp med både de ena och de andra. I första hand har det pejlats och jag  försökt att positionsbestämma var havsnejonögonen har befunnits sig. De som vi satte ut ovanför herting verkar göra sitt första stopp när de når Fors. En del av dem har nu kommit upp mot Ätrafors, fast de är ännu bara en av dem som har simmat upp i högvadsån. De som är utsatta nedanför herting, verkar simma runt vid utloppen till de båda kraftverken, i hopp om att hitta en väg vidare upp i systemet.

Som kanske nämnts tidigare har vi fortfarande den stora ryssjan ute, i hopp om att kunna få ett litet begrepp om hur många havsnejonögon de kommer upp i ätran för att lek. Detta är så klart svårt, när inte vet exakt hur bra ryssjan fångar.  Som de ser ut nu, är de så lite vatten vid laxbron att ledarmarna blir mer som ett nät, än som ledarmar och i dag hade vi noll fiskar i ryssjan.

Den lilla ryssjan har spänts upp mellan några träd i hopp om att kunna fånga några landkrabbor 😉

Kan ni tänka er, efter alla rop igår var de ett öga som hörde. Detta havsnejonöga hade simmade in i den stora ryssjan tillsammans med ett gäng löjor. I den lilla ryssjan var de med ormliknade fisk, fast inte havsnejonögon, utan 14 stycken gulålar. Ålarna behövde inte känna sig ensamma direkt, för även en stor lake och ett 20 tal löjor hade med simmat in där.
På tal om att simma så har ett av de sju radiomärkta havsnejonögonen vi släppt ovan herting, simmat in i högvadsån och står nu och tjurar nedan nydalakvarn. Två av dem står vid kraftverket i ätrafors och de andra fyra har stannat upp i fors.

…tre av våra 21 havsnejonögon stod i dag inte längre kvar på sträckan Vessigebro-Högvadsån! Lasse båtpejlade från Högvadsån till Herting (se foto nedan) och  Jonas med Paolo sista biten till havet, men ingenstans fanns de.

Det blev till att bilpejla (foto nedan) vid Ätrafors och uppåt i Högvadsån och två stod direkt nedan Ätrafors kraftstation! Den sista då? Till slut hittade vi henne en liten bit nedanför Nydala kvarn (foto nedan). Starkt simmat!

Nedan ser ni text med tillhörande foto som skickats in från “Olof”. Skicka gärna in kommentarer om era erfarenheter och kunskaper om havsnejonöga! Givetvis är vi även intresserade av poster på allt som rör Ätran, fisken, fisket och historien kring allt detta!

//Olle

Hej Olle,

Här kommer bilden på ett havsnejonöga fångat vid Herting, vid detta tillfälle höll flera olika nejonögon på med sina stenkonstruktioner ovanför Laxbron.

Jag började fiska i Rolfsån 1956 och fram till 1974 kunde jag där normalt se havsnejonögon i strömmarna vid Hjälm, Gåsevadsholm och Myrekulla. 1961 började jag fiska i Ätran mellan Vessigebro och Ätrafors och stötte under juni relativt ofta på nejonögon i strömmarna vid Fors och vid ett tillfälle ända uppe i sammanflödet med Högvadsån. Efter 1974 har jag bara gjort några få iaktagelser, trots att jag under maj-juniall lägger 8-10 dagar på att fiska denna sträcka i Ätran. Jag antar att nejonögat precis som alla andra bottenlevande fiskar i Kattegatt tog stryk av trålfisket. Om inte direkt, så i alla fall indirekt, genom att trålfisket tog bort de stora fiskar som nejonögonen parasiterar på.

Det är oerhört roligt att fiskens uppträdande i Ätran nu undersöks. Jag hoppas att satsningen på bättre passage för all fisk vid Herting kommer att innebära ett stort steg mot ett naturligare liv i ån.

Med vänlig hälsning

Olof

Så kommer då berättelsen om nr 2…

Lax nr. 29 är en hane på 71 cm och 2,9 kg som märktes och sattes ut ovan laxbron 31 augusti.

Den väntade till 8 september innan den närmade sig laxtrappan och det krävdes 10 sådana besök innan den tog sig förbi 3 oktober. Knappt en dygn senare var den i Vessigebro och 2½ dygn efter den passerat Herting var den och rekade i Högvadsåns mynning. Sannolikt lekte den vid “Nannes öar” strax nedströms Högvadsåns mynning. Vid högflödena under hösten passade den på att vandra nedåt och förbi Herting, med det spillvatten som släpptes den 28 november. Nästa fisk får bli någon som inte haft det så lätt som nr. 44 och 29.

Den radiomärkta laxen, den simmar och simmar. Idag fick vi leta efter en lax som hade försvunnit för oss. I höstas radiomärktes den och den släpptes vid Hertings kraftstation. Den simmade upp via Högvadsån upp till Fageredsån som då var den sista position som vi hade på denna lax.
På senvintern dök den upp igen, då nedan Ullared. Den hade 35 ppm (slag per minut) som innebär att den stått stilla där en längre tid, vi misstänkte då att denna lax möjligen kunde vara död. Hör och häpna, den 14 april hände de saker, fisken fick liv och på någon dag simmar den hela vägen genom Högvadsån ut i Ätran, den stannar upp mellan Stavbäck och Fors fram till den 26 april och idag var den borta. Vi började fundera vart den kunde ha tagit vägen, vi började leta från Ätrafors ner till Herting och på vägen fick vi  syn på den här krabaten, som simmade ut ur vassen.  Laxen som vi letade efter hade simmat långt och vi  hittade  den i intagskanalen till Hertings gamla  kraftstation (H1) och nu kunde vi pusta ut.  För här  behöver inte  denna lax känna sig ensam, varken i  intagskanalen eller i kraftverksdammen, där finns nu sex  radiomärkta laxar ( och säkert många omärkta!) som  simmar fram och tillbaka för att försöka hitta någon väg förbi de båda kraftverken. Om de lyckas komma förbi återstår att se och så klart kommer vi skriva mer om dessa laxar.
På tal om urlekt utvandrade Fisk, så fick Stefan och Kalle den första öringbesan i avledaren i Övre Finsjö, Emån idag. Det är bara att hoppas att de kommer fler i avledaren och att de fångar  dem på film.

Nu är ni säkert lite nyfikna på vad vi hade för fångst i ryssjan idag!? Fångst de var det, massor av mört… hela 39 st,  två gärs, nio flodnejonögon och en vilsen laxsmolt en ål i en av mjärdarna.

I morgon åker 2/3 av styrkan till Emån för att hjälpa Stefan och Kalle med byggnationen av en fiskfälla.