Peter Rudberg och Marisa Escobar från Stockholm Environment Institute samt Julie Gantenbein och Nicholas Niiro från Water and Power Law Group har författat artikeln “Mitigating the adverse effects of hydropower projects: A comparative review of river restoration and hydropower regulation in Sweden and the United States”. De har jämfört restaurering, miljöarbete och lagstiftning kring vattenkraften i Sverige och USA. Peter Rudberg sammanfattar artikeln på SvD-Brännpunkt:

“Vi är en grupp svensk-amerikanska forskare som genomfört en detaljerad jämförande studie av miljöåtgärder vid vattenkraftverk, produktionsförlust på grund av dessa åtgärder samt bakomliggande miljölagstiftning i Sverige och USA. På alla punkter kommer vi fram till att det har skett ett betydande större antal miljöförbättrande åtgärder vid befintliga vattenkraftverk i USA än i Sverige. Det främsta skälet till detta är att tidsbegränsade tillstånd möjliggör att ett mycket större antal tillstånd ses över och justerats i USA än i Sverige. Anläggningarna har därmed rustats upp så att de är i linje med gällande miljölagstiftning och senaste forskningsresultat. I studien uppskattar vi att 15 år av förnyelse av tillstånd och tillhörande miljöåtgärder lett till en förlust på ungefär en 0,5 procent av den totala vattenkraftsproduktionen i USA. I samband med förnyelsen av ett tillstånd renoveras också vattenkraftverket vilket ökar produktionskapaciteten med, i genomsnitt, över 3 procent. Detta skapar en ökad elproduktion som vi inte inkluderat i vår uppskattning.”

Läs den vetenskapliga artiklen här och debatt-artikeln i Svenska Dagbladet här.

Förra veckan presenterade vi en undersökning som uppskattade värdet av världshaven till  24 000 miljarder. Sådana värdeberäkningar av natur, ekosystem och organismer framförs ibland som instrument för att främja bevarandet av naturen. Alla håller inte med. I sin SPERI Annual Lecture vid University of Sheffield pratar George Monbiot om problem och faror med att försöka bevara natur och ekosystem genom att sätta ett pris på den. Till att börja med konstaterar han att det är mer eller mindre omöjligheten att korrekt värdera ekosystem och natur, hur mycket är tex en bevarad älv värd? Vidare, fortsättar han, knuffar filosofin bevarandearbetet ännu mer i samma riktning som orsakar katastrofen vi lever i, spekulation och kortsiktigt vinstintresse är inte troligt att leda till effektitvt bevarande arbete. Desstom, och ännu viktigare, tillkommer makt-relationer. Om en mangrove-skog (eller en älv) är värd £12 000 per hektar för lokalbefolkningen (hur det nu skulle beräknas) men bara £1 200 per hektar för en inflytelserik politiker (eller företag) är det inte det beräknade värdet som bestämmer naturens öde, utan den makt som de olika intressenterna kan uppbåda. Money talks, och då inte modellerade utan riktiga pengar. Slutligen, det enligt Monbiot viktigast argumentet mot ett miljöarbete som lutar sig mot prissättning av naturen – att det skiftar hela diskussionen och målet från hur vi vill leva och organisera våra liv till vad någon kan tjäna pengar på. Hans alternativ, mobilsering och visioner!

Föredraget finns på youtube men också transkriberat på The Guardian.

OECD har den här veckan givit ut en rapport om ekonomisk tillväxt och ekologisk hållbarhet inom fiske och vattenbruk. Rapporten går under titeln: “Green growth in Aquculture and Fisheries” och kan läsas online här. I Executive summary efterfrågas bland annat politiska och institutionella förändringar, liksom förbättrad övervakning, forskning och uppföljning av åtgärder: “Green growth means fostering economic growth and development while ensuring that natural assets continue to provide the resources and environmental services on which our well-being relies. The OECD green growth strategy sets out a five-step roadmap to establish sustainable pro-growth reforms. This begins with preparing the way for change, removing barriers to reform, establishing a new policy set and finally by measuring results and taking stock. Following this roadmap means that policies for the fisheries and aquaculture sectors must be more systematic in identifying risk, using market-based instruments and building accountable institutions. It also calls for a more expansive process, involving a broad reach of communities dependent on the fisheries and aquaculture sectors. This will, inter alia, require investing in better data and science to support managing a more complex system while building networks to ensure policy coherence and inclusiveness.”

I en annan rapport, Reviving the Ocean Economy, uppskattas havets produktiva värde till 24 000 miljarder vilket i en jämförelse skulle göra det till världens sjunde största ekonomi. Ove Hoegh-Guldberg, Unviersity of Queensland är en av författarna och förklarar för Nature att rapporten “comes up with a very large number despite the fact that we can’t value the many intangibles — production of sand along coastlines, the value of oceans in terms of their contribution to cultures, and so on. We don’t make any apologies for the fact that we can’t get the real value. But we can get a number which we know is the minimum, and in this case it is a very large number. If the ocean were a country it would be the seventh-largest economy on the planet. I don’t think that is surprising to any marine scientist, but it may come as a surprise to a lot of people outside marine science..” Rapportförfattaren anser att det är viktigt att sätta ett monetärt värde på havet som ett steg i att skydda lokala resurser och ekosystem från överfiske och habitatförstörelse men pekar också på nödvändigheten av att angripa globala klimatförändring och försurningen av havet: “If you protect marine areas and regulate fishing, you can help corals survive the impact of climate change… …If we solve these local problems we can buy some time while we deal with the global climate issue. But let’s not pretend here – if we don’t get off the current CO2-rich pathway we’re on now, all the attempts to control local factors won’t work. Coral reefs will become a distant memory and the ability to feed people will be severely degraded.”

En vetenskaplig artikel med titeln “Atlantic Salmon and Brown Trout in Lake Vänern: A proposal for a co-management system” har publicerats i tidskriften Aquatic Ecosystem Health & Management. Emperin i artikeln har något år på nacken men är fortfarande aktuell. Författare är Eva Bergman, Johnny Norrgård, John Piccolo, Pär Gustafsson, Fredrik Nilsson och Paul Hart –  de flesta med NRRV-kopplingar.

I artikelns abstract inleder författarna: “Co-management is of increasing interest for fisheries management. We explore possibilities for, and barriers to, developing a co-management system, using threatened populations of landlocked Atlantic Salmon and Brown Trout as examples. Good management of natural resources requires not only knowledge about the resource, but also suitable tools to collect information and make decisions…”. 

Läs artikeln här.

Är du intresserad av artikeln men saknar tillgång till tidskriftens innehåll, skriv till någon av författarna!

Fyra professorer – Christer Nilsson, Christopher Humborg, Hans Lundqvist och vår egen Larry Greenberg – har under mellandagarna skrivit en debatt-artikel i Svenska dagbladet där de pekar på Sveriges behov av ny modern lagsftiftning för att effektivt kunna använda vår kunskap för att skydda ekosystemen i de utbyggda älvarna: “Vi vet idag mycket mer om de skadliga effekterna av dammar och flödesreglering, än vad som var känt då vattenkraften byggdes ut i Sverige. I en ny utredning föreslås också flera viktiga åtgärder där miljö och fiskvägar skyddas. Vi hoppas nu att Sveriges regering är beredd att ta steget och lagstifta för att genomföra de förslag som finns för att bättre skydda åar och älvar”, skriver de på SVD-Opinion.

Läs hela debatt-artikeln på Svenska dagbladets hemsida: Ny lag behövs för att skydda åar och älvar.

I veckan har vi studenter på kursen Ekologisk miljövård på Karlstads Universitet gjort fyra studiebesök. Vi gjorde ett besök i Almarskogen där Ove Nystrand från Karlstad Stift informerade om skogsbruk och skogsvård i Sverige, samt Svenska kyrkans förvaltning av sin skog. Samma dag åkte vi vidare till Gullspångsälven där bland annat Länsstyrelsen och kommunen inventerade lekgropar. Vi fick också möjlighet att studera lekgropar och få en insyn i förvaltningen av lax och öring i Gullspångsälven.

Andra dagen bjöd på minusgrader och solsken då vi åkte till Öjenäsbäcken utanför Arvika. Först träffade vi Bo-Erland Johansson som informerade om de biotopåtgärder som gjorts för att restaurera bäcken då man tidigare använde ån för flottning av virke. Bäcken har i samband med flottningen rätats och rensats ur och nu försöker man återställa dess naturliga tillstånd eftersom det finns skyddsvärda arter så som flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera) och mossan timmerskapania (Scapania apiculata).

Efter lunch fick vi möjlighet att testa på biotopkartering tillsammans med Richard Gow från Länsstyrelsen Värmland. Vi fokuserade på strömhastighet, öringbiotop samt bottensubstrat.

Sista dagen bjöd på ett besök vid Forshaga kraftverk där vi fick se Fortums avelsfiske. Vi missade tyvärr kramningen av lax och öring som ägde rum dagen innan, men fick studera deras anläggning och laxtrappa samt videoinspelning från laxtrappan.

Till vänster: Johnny Norrgård visar en stor lekgrop i Gullspångsälven

Mitten: Vi letar förgäves efter lekande lax och öring uppströms laxtrappan i Gullspång. Istället för lax fick vi dock se en strömstare!

Höger: Laxtrappan vid kraftverket i Gullspång

Till vänster: En kramad Klarälvslax i Forshagas avelsfiske

Mitten: Kläckningsboxarna med befruktad rom från avelsfiskarna

Höger: Laxtrappan vid kraftverket i Forshaga

 

Vi har haft roliga, givande dagar och fått se samt uppleva många nya saker!

/Biologistudenterna på KaU

Danska TV2/Bornholm har visat en dokumentär om Östersjölaxen där ekologi, ekonomi och kultur runt laxen diskuteras. Biologer, sportfiskare, trollingfiskare och yrkesfiskare intervjuas. Dokumentären tar bland annat upp laxens vandring (både i älv och i Östersjön), problemet med att fiska på både starka och svaga populationer, restaureringsarbeten, beståndsuppskattningar och vandringshinder. Dokumentären kan ses online här:

Det pågår ett ambitiöst restaureringsprojekt i Penobscot River på amerikanska östkusten. I ett samarbete som inkluderar Penobscot River Restoration Trust, kraftbolag, naturvårdsorganisationer, delstatsregering, indian förvaltning och den federala staten har man beslutat att riva bort två vattenkraftverk och bygga en rejäl fiskväg på ett tredje. Detta för att förbättra vandringsmöjligheterna för 10 anadroma fiskar samt ål. Trots rivningarna förväntas man bibehålla eller till och med öka elproduktionen. Man förväntar sig starkare fisk populationer, mer ursprungliga, motståndskraftiga, ekosystem, renare vatten samt ett rikare fågel- och landdjurliv. Dessutom tror man att ekosystem-vinsterna med projektet ska sprida sig från floden ut i estuariet och det omgivande havsområdet (Gulf of Maine). Allt detta bör leda till till ökade möjligheter ,både att uppleva naturen och tjäna pengar,  för bofasta och besökare runt floden.

 

Läs mer på projektets hemsida: www.penobscotriver.org

Johnny Norrgård visade prov på stort lugn och bred kunskap vid dagens Licseminarium. Professor Hans Lundqvist från SLU i Umeå förde en intressant diskussion med Johnny och ställde många bra frågor.

Ett stort grattis till Johnny och ett stort tack till Hans!