Igår märktes 52 stycken ålyngel med VIE (Visible Implant Elastomer) och på onsdag ska de ytterligare märkas en grupp med ålyngel. Märkningen görs för att kontrollera hur effektiv ålyngelledaren vid herting är och för att kunna skatta mängden ålyngel som vandrar upp i ätran.

Idag var det dags för den stora åldagen, då jag åker runt till alla ålkistor och hämtar de ålar som fångats under den gångna veckan. Vissa ställen besöks dagligen medan andra som är längre bort besöks en gång i veckan. som ni ser på Ål-o-metern har det fångats 23 stycken sedan förra tisdagen.  Även ett gäng ålyngel har tagit sig upp.

Nu är ålkistan vid Mölneby gård (Östra Frölunda) färdig att ta i bruk! Tack vare hårt slit och en förlösande idé från Anders Lennström på gården, har vi nu en fälla som ser bättre ut än nånsin! Med en halvtrumma (tack Lennströms!) i rännan längst ut på fällan, kommer ålen få en sällsynt trevlig miljö att vistas i och vi slipper sannolikt dras med en plyfa som hela tiden lossnar. Dessutom har vi provat att lyfta in läkten i färdiggjorda sektioner för att underlätta demontering sent i höst. Se foton nedan för detaljer för den konstruktionsintresserade : )

Sumpenheten vid Skärshultsbäcken är riktigt trevlig och rymlig för ålen. Uppmärkt och klart!

De har gått två dagar sedan Paolo åkte hem till Italien, de dagarna har varit jäktiga och de har varit fullt upp med både de ena och de andra. I första hand har det pejlats och jag  försökt att positionsbestämma var havsnejonögonen har befunnits sig. De som vi satte ut ovanför herting verkar göra sitt första stopp när de når Fors. En del av dem har nu kommit upp mot Ätrafors, fast de är ännu bara en av dem som har simmat upp i högvadsån. De som är utsatta nedanför herting, verkar simma runt vid utloppen till de båda kraftverken, i hopp om att hitta en väg vidare upp i systemet.

Som kanske nämnts tidigare har vi fortfarande den stora ryssjan ute, i hopp om att kunna få ett litet begrepp om hur många havsnejonögon de kommer upp i ätran för att lek. Detta är så klart svårt, när inte vet exakt hur bra ryssjan fångar.  Som de ser ut nu, är de så lite vatten vid laxbron att ledarmarna blir mer som ett nät, än som ledarmar och i dag hade vi noll fiskar i ryssjan.

Den lilla ryssjan har spänts upp mellan några träd i hopp om att kunna fånga några landkrabbor 😉

Dagen började tidigt i morse, redan kl 6 var vi vid laxbron för att vittja ryssjorna. Vi hade förhoppningar på att de skulle vara många havsnejonögon i ryssjorna. Så var inte fallet, en massa ål, löjor, en stor lake var det i den stora ryssjan. I den lilla ryssjan hade vi turen att fånga ett havsnejonöga. Sedan var de dags för att radiomärka helgens och dagens fångst på havsnejonöga. Totalt märktes 12 stycken havsnejonögon, märkningen gick fint och alla var pigga vid utsättningen. De sattes ut fyra stycken ovan herting och åtta stycken vid laxbron. Totalt har nu fångats 20 stycken havsnejonögon och sju är utsatta ovan herting och 13 vid laxbron. Nu återstår de att försöka fånga och radiomärka tio havsnejonögon till.

Nedan ser ni text med tillhörande foto som skickats in från “Olof”. Skicka gärna in kommentarer om era erfarenheter och kunskaper om havsnejonöga! Givetvis är vi även intresserade av poster på allt som rör Ätran, fisken, fisket och historien kring allt detta!

//Olle

Hej Olle,

Här kommer bilden på ett havsnejonöga fångat vid Herting, vid detta tillfälle höll flera olika nejonögon på med sina stenkonstruktioner ovanför Laxbron.

Jag började fiska i Rolfsån 1956 och fram till 1974 kunde jag där normalt se havsnejonögon i strömmarna vid Hjälm, Gåsevadsholm och Myrekulla. 1961 började jag fiska i Ätran mellan Vessigebro och Ätrafors och stötte under juni relativt ofta på nejonögon i strömmarna vid Fors och vid ett tillfälle ända uppe i sammanflödet med Högvadsån. Efter 1974 har jag bara gjort några få iaktagelser, trots att jag under maj-juniall lägger 8-10 dagar på att fiska denna sträcka i Ätran. Jag antar att nejonögat precis som alla andra bottenlevande fiskar i Kattegatt tog stryk av trålfisket. Om inte direkt, så i alla fall indirekt, genom att trålfisket tog bort de stora fiskar som nejonögonen parasiterar på.

Det är oerhört roligt att fiskens uppträdande i Ätran nu undersöks. Jag hoppas att satsningen på bättre passage för all fisk vid Herting kommer att innebära ett stort steg mot ett naturligare liv i ån.

Med vänlig hälsning

Olof

Så kommer då berättelsen om nr 2…

Lax nr. 29 är en hane på 71 cm och 2,9 kg som märktes och sattes ut ovan laxbron 31 augusti.

Den väntade till 8 september innan den närmade sig laxtrappan och det krävdes 10 sådana besök innan den tog sig förbi 3 oktober. Knappt en dygn senare var den i Vessigebro och 2½ dygn efter den passerat Herting var den och rekade i Högvadsåns mynning. Sannolikt lekte den vid “Nannes öar” strax nedströms Högvadsåns mynning. Vid högflödena under hösten passade den på att vandra nedåt och förbi Herting, med det spillvatten som släpptes den 28 november. Nästa fisk får bli någon som inte haft det så lätt som nr. 44 och 29.

I torsdags fick jag ett mycket trevligt telefonsamtal, en man vid namn Ingemar Dahlberg presenterar sig. Han berättar att han har uppgifter om Tjärnesjön och de ålutsättningar som gjorts i sjön. Han berättade även att det funnits en ålkista vid utloppet i sjön och när fångsterna började minska i början av 90-talet togs den bort.

75 års fiskevård i Tjärnesjön är en rapport som Ingemar skrev 1998, där han beskriver hur fiskevården i sjön har bedrivits, från 1933 fram till i våra dagar. I rapporten finns även uppgifter om vilka arter som planterats ut och hur stort antal av varje art som har satts ut i Tjärnesjön. Här är ett utdrag ur rapporten

” Tjärnesjön, en pärla i den halländska vildmarken och en gång svårt försurningsskadad och med flera fiskarter helt utslagna, har repat sig, och har nu livskraftiga bestånd av gädda, abborre, ål, sik, mört, siklöja och braxen”.

Det är precis sån här information som är viktig för oss. Var ålkistor har funnits och vart ålutsättningar har gjorts.

Ett stort tack till Ingemar Dahlberg för uppgifterna och rapporten.



Dagens ryssjefångst fortsatte i samma stil som tidigare med 24 mörtar och 15 flodnejonögon. Alla mörtar var fulla i lekvårtor och släppte rom och mjölke. De största honorna var kraftiga och knappa 40 cm. Imponerande!?

När vittjningen av mjärdarna i dag skulle göras, springer Jenny med vana ben över laxbron med lådor, hinkar och mätrännor. Efter stund ringer det på telefon, Jenny med halvt hes röst. Jag tror det är en stor sutare i mjärden, kom och titta! Mycket riktigt, en stor sutare låg där i mjärden.Vi mätte längd och kontrollerade att den mådde bra innan vi återutsatte den. Den simmade lugnt i väg…

Mörten fortsätter att vara aktiv och i dag hade vi 14 stycken. De största har vi nu individmärk med streamer-märke för att vi ska kunna veta vilka som är vilka när vi ska radiomärka dem.