Flera forskare inom NRRV och Karlstads universitet är inblandade i ett nytt forskningsprojekt om ål och vattenkraft. Projektet diskuteras och presenteras i ett pressmeddelande:

En ung ål.

“En ung ål.
“Under de senaste 30 åren har antalet ålyngel som vandrar upp i vattendragen minskat med 90-99 procent. Nu ska forskare vid Karlstads universitet i samverkan med SLU, myndigheter och industri undersöka hur man kan uppnå ekologiskt och samhällsekonomiskt hållbar vattenkraft. Satsningen finansieras av Formas med 3 miljoner kronor under tre år.

– Problemställningen angrips i samverkan mellan forskning, myndigheter och industri, vilket i ett internationellt perspektiv är mycket ovanligt, säger Anders Nilsson, professor i biologi vid Karlstads universitet. Det är den här samarbetsmiljön som ger förutsättningar för projektet. Genom åtgärdsinriktade studier av ålyngel ska vi utvärdera effektiva lösningar för uppströmspassage, habitatkrav för hög överlevnad, samt vandringsmönster. Allt för att hitta nödvändiga verktyg för att uppnå både ekologiskt och samhällsekonomiskt hållbar vattenkraft.

Samverkan en framgångsfaktor
– Vårt forskningsprojekt fokuserar på att identifiera och hitta lösningar för ökad ålyngelöverlevnad, med fokus på övergångsfasen mellan havsmiljö och tillväxtområden i sötvatten, säger Olle Calles, universitetslektor i biologi. Alla intressenter är överens om att denna kunskap är avgörande för att återskapa ett livskraftigt europeiskt ålbestånd i samklang med en hållbar vattenkraftsproduktion.I ett både energikrävande och miljömedvetet samhälle blir förnyelsebara energiformer allt viktigare. Vattenkraften är en värdefull resurs som producerar el med en begränsad klimatpåverkan, men verksamheten innebär påverkan på den lokala miljön och dess ekosystem och värden. Exempel på sådana värden är biologisk mångfald, dricksvatten, rekreation och fiske.

Ålen är nu akut hotad
Vattenkraft innebär att fördämningar byggs i vattendraget vilket gör att fiskar hindras från att röra sig fritt. Den akut hotade ålen (Anguilla anguilla) är särskilt känslig eftersom delar av den Europeiska populationen är beroende av vandringar mellan hav och vattendrag för att kunna fullfölja sin livscykel, med reproduktion i Sargassohavet, vandring till Europas sötvattenssystem för att upp till 20 år senare simma tillbaka till Sargassohavet som lekmogen ål. Antalet uppvandrande ålyngel har minskat med 90-99 procent under en trettioårsperiod. Kraftbolagen är ålagda att genomföra åtgärder som historiskt sett har utvecklats från att lyfta naturligt uppvandrande ålyngel förbi vandringshinder samt utsättning av importerad ål, till att i dag fokusera på fria vandringsvägar.

Helhetsgrepp för bevarande av ålen behövs
– Merparten av genomförd forskning, förvaltning och passageförbättrande åtgärder har fokuserat på lekmogen ål, medan nästan inget gjorts för att möjliggöra en naturlig rekrytering av ålyngel till våra vattendrag, säger Olle Calles. För att kraftbolagens miljövårdsarbete ska kunna stärka de naturliga bestånden behöver kunskapen förbättras avsevärt om var och hur åtgärder ska implementeras. Åtgärder vid vattenkraftverk är kostsamma och måste implementeras på rätt sätt på rätt plats, vilket innebär att en kunskapsförbättring är såväl ekologiskt som samhällsekonomiskt motiverad.

Nu är det dags för årets sista ålometer. Det önskade målet på 1000 blankålar uppfylldes inte men det blev ett bra resultat trots vattenföringen. Fällorna i Forsa och Östra Frölunda är rivna, de andra är stängda för fångst för året. Kan säga att det är värre att riva en fälla än att bygga en. Även yngelfällorna är stängda, de slutade komma för en månad sedan. Nu sitter jag här på Tången ensam och håller på att städa och plocka hop mina saker inför lördagens hemfärd. Det har varit en kul, intressant och lärorik sommar. Aningen jobbigt mellan varven då vattnet inte varit så hjälpsamt under vissa tider i höst. Nu är i alla fall bänken sittbar och har varit så den sista veckan, kanske vattenståndet har stabiliserats inför vintern. Titta på bilden och se att fällan i Östra Frölunda fångar mer än ål. Nu återstår att datalägga de sista protokollen och se hur många ålar som blivit fångade i de skilda fällorna. Dessa data kommer i ett eget inlägg i slutet av veckan.

Nu har snart de sista ålarna vandrat ut från våra vatten. Manuell pejling har skett dagligen och resultatet kommer nedan.

Forsa: Det verkar vara en kvar uppströms fällan men signalerna är lite konstiga så vi vet inte riktigt ännu. Av dom som vandrat ut har jag fått tag på en, den är nedströms kraftverket i Axelfors. Hittade den idag så i morgon kommer fortsatt pejling att ske för att se om den lever eller inte.

Östra Frölunda: En märkt ål är kvar och hon verkar ha bestämt sig för att stanna ett år till. Vid kontroll av märkningsprotokoll visade det sig att silvergraden inte var så hög. Hon går ca 500 m upp och nedströms utsättningsplatsen och har gjort så sedan märkningen. Två ålar har kommit ganska långt ner. De har passerat kraftverken i Skåpanäs och Skogsforsen, tyvärr tog resan slut för en av dom vid Bällforsen. Där återfanns den död på gallret. Den andra har dock gått förbi i luckan och befinner sig nu ca två km nedströms Bällforsen. Den tredje är pejlad ca 300 m uppströms Skåpanäs, vi får se om den har kraft nog att klara kraftverken. Nu är det tre individer kvar att få tag på, vi får se om de hittas innan projektet är slut.

Vessigebro: Inga större skillnader från förra veckan. En är fortfarande kvar, oklart varför. Den enda som man har riktig kontakt med är den som fortfarande simmar runt mellan laxbron och gamla kraftverket i Herting. Då och då kommer svaga signaler från en andra individ på väg nedströms, hon verkar nästan bestämt sig att stanna i Ätran ett år till. Resterande lyser med sin frånvaro just nu men det är långt till älven långa sträckor och någon gång borde väl deras och min väg stämma så signalen kommer.

Efter en vecka full av regn och ål bär det av hemåt mot Karlstad via Liseberg i morgon. Tony är tillbaka på söndag, så då är ordningen återställd. Vi tackar för oss och noterar att blankålarna nu når upp till tresiffrigt och att ålynglen sprängt trehundravallen. Ålyngelfångsten har fått en riktig boost efter flytten av ålyngelsamlaren vid Ätraforsdammen, eller vad sägs om 51 st på tre dagar?

//OLLE med familj

Vi ligger ungefär som förra året med ynglen, men fler blankålar i år… än så länge. Lilla å i Vessigebro dominerar trots sin ringa storlek med 110 fångade yngel.

Så fort Tony fick semester och jag kom ner med halva släkten i släptåg brakade det loss med monsunregn och pigga ålar. Gräsmattan framför huset (Tången) i Ätrafors fick tjäna som ålverkstad eftersom fältbilen åter krånglar. Ål av alla sorter… stor och liten, gul och blank… återkommer närmaste dagarna med fångststatistik! Nedan foton på en massa Callesar inblandade i registrering av ålfångsten: Yrsa, Liv, Bengt-Erik, Margareta, Linda och Olle.

I morse fick jag ett mycket trevligt samtal från Per som sköter ålkistan i Östra frölunda. Han berättade att de under natten hade fångat 20 stycken ålar. Det var mycket roligt att höra, nu kommer de ålarna att mätas och vägas och köras till havet. Idag hade vi även fångst i burarna vid ätrafors. Det var första gången under denna säsong. Det var mycket passande för på eftermiddagen var det filminspelning för eons internkanal. Det filmades och intervjuades när jag och Britt-Marie mätte och vägde ålen. Efter det skulle de intervjua och kan säga att det blev en och annan omtagning.

Nedan bilder från filminspelningen och rengöring an burarna vid gallret vid ätrafors kraftstation.

I tisdags var Hallands nyheter på besök när vi släppte ut 18 ålar vid laxbron. Läs hela artikeln här

Idag kom vi gång med byggnationen av ålkistan vid forsakvarn. Det flöt på bra och vi fick upp stommen. Mycket återstår att bygga så klart. Ska passa på att student writing paper tacka Sven-Göran från Elektro-Sandberg/E.ON. Tack för all hjälp och den trevliga turen när vi åkte hem.