During the spring semester the master’s course Scientific methods in freshwater ecology is given at Karlstad University. The course is held by researchers from the NRRV research group, and is included in the master program in ecology and conservation biology at Karlstad University. The course is available for distance students, and most students on the course live in other places in Sweden than Karlstad. We also have international students on the course, this year from both Europe, North America and Africa. In 2018, some parts of the course were carried out together with a visiting student group from Northern Kentucky University.

Here follows a report of the field and laboratory work carried out by the students on the course in 2018.

The first practical session started Monday 24 April, and focused on fish tagging and laboratory studies. The week started with Professor Erik Petersson from the Swedish University of Agricultural Sciences (SLU) having a lecture on ethics and legislation concerning animal experimentation. Thereafter the students had practical training in fish handling and sedation. The following days were spent at the laboratory facilities at Karlstad University, where students practiced different methods for tagging fish. The students also conducted experiments in the stream aquarium laboratory, where they examined how the drift-feeding behavior of juvenile brown trout changed in the presence of a predatory fish. This gave the students an opportunity to plan and conduct a laboratory study from the beginning to the end.

After the laboratory session in Karlstad, the week continued in Mörrum in southeastern Sweden. The course was given a tour of the area and shown remedial measures to facilitate fish migration in the regulated river Mörrumsån. In addition, the students conducted a field study where they looked at downstream migration of Atlantic salmon.

 

 

A month later, a second course gathering was held in Karlstad, this time focusing on benthic invertebrate sampling and electrofishing. This course module was carried out together with a visiting student group from Northern Kentucky University. The first day was spent at river Rannån, where students learned different methods to measure abiotic conditions in running waters and how to sample benthic fauna. The second day was spent at river Djupedalsbäcken where the students practiced electrofishing, which resulted in that all students on the course became certified electrofishers. Electrofishing is the most common method used for monitoring fish populations in streams. Therefore, it is a valuable skill for people interested in pursuing a career in stream fish ecology.

 

 

 

NRRV bedriver just nu flera studier av ekologiska effekter av dammutrivningar. I en studie undersöks ekologin i Gnarpån och Nianån (båda i Hälsingland) före och efter utrivningen av flera dammar. En mängd lokaler undersöks före och efter dammutrivningarna, både i de aktuella vattendragen och i opåverkade kontroller (Åtjärnsbäcken). Lokaler elfiskas för att studera förändringar i fisksamhället, bottenfauna provtas, vattenhastigheter, vattenkemi och bottensubstrat mäts in och landväxter inventeras. Dessutom har gruppen tagit vävnadsprover av fisk, flodpärlmussla, alger, terrestra växter, spindlar och akvatiska invertebrater för att undersöka förändringar i älvnärvaron av marina (eller bräkta) näringsämnen på olika platser i näringsväven.

Förra veckan revs dammen vid Sofieholms kraftverk i Nianån. Jessica Dolk är fältassistent i projektet och rapporterar om dammrivningen:

“Runt lunchtid torsdagen den 24/8 tog grävmaskinen sin första ansträngning för att avveckla Sofieholms kraftverk som utgjort ett vandringshinder i Nianån sedan 1909. Efter att smidigt tuggat sig igenom tuben var det dags att riva ut den gamla dammen. Många hade samlats för att följa händelseförloppet, både lokalbefolkning och sportfiskare, samt media.

Innan man rev dammen och släppte på vattnet elfiskades den gamla torrfåran (som nu blir huvudfåran) och fåran nedanför kraftverket för att sumpa fisken för att sedan släppa tillbaka den. SVTs Mitt i naturen fanns på plats, så också Sportfiskarna som följde utrivningen med kameror, både från land och från luften med en drönare. Detta för att göra en film om avvecklingen av det gamla kraftverket

Nianån hyser stora biologiska värden och genom utrivning och återställning gynnas b la havsöring, flodnejonöga, sik och andra vandrande arter, samt stationära organismer. Projektet med avvecklingen som nu alltså står klart ger havsöringen tillgång till tusentals kvadratmeter lekbottnar.

I och med avvecklingen kommer även ett tre hektar stort naturreservat att bildas.”

---

---

Klingavälsån i Skåne har restaurerats, delvis som en del av ett projekt att reintroducera den tjockskaliga målarmusslan i vattendraget. Restaureringen förväntas förbättra livsförhållandena för en mängd fiskar och andra vattenlevande organismer i ån. Som en del av utvärderingen av åtgärden elfiskas nu vattendraget och SVT-Skåne passade på att göra ett kort besök hos biologerna på plats. Bland flera andra fiskarter, hittades under dagen hittades Sveriges största rapporterade Grönling (Barbatula barbatula). Grönligen fick naturligtvis uppmärksamhet på TV. Se inslaget här:

‘

Om ungefär två veckor, den 28-30 September, arrangeras även “International River Restoration Conference” i Lund. Konferensen är en del av projektet att återintroducera målarmusslan (UCforLife), och förutom en mängd intressanta föredrag så står även studiebesök till bland annat Kingavälsån på programmet. Det är fortfarande möjligt att anmäla sig till konferensen. Läs mer och se mötets pogram här.

Earlier in the autumn I visited the fish passage project ”Segura Riverlink” in the Segura River, Spain. While in Murcia I also visited researchers at Universidad de Murcia who are involved in studying effects of the newly constructed fishways on the local fishes. I joined Francisco Oliva Paterna, Ana Sanchez Perez and Juan Franco Galera to sample fish in areas affected by the migration obstacles and the new fishways, both in the Segura River and in a tributary. They are sampling fish in affected river stretches before and after the construction of the fishways to study potential changes in species composition and fish distribution. During my visit we sampled fish using electrofishing and minnow traps. The Andalusian barbel (Luciobarbus sclateri) is the star of the Segura Riverlink project and was caught in high numbers. Exotic species are abundant in the Segura River. By electrofishing, we sampled plenty of Iberian gudgeon (Gobio lozanoi) and Iberian nase (Pseudochondrostoma polylepis), both species native to Spain but most likely introduced by humans to the Segura River basin. Other exotic species caught were pumpkinseed (Lepomis gibbosus), northern pike (Esox lucio), common bleak (Alburnus alburnus) and common carp (Cyprinus carpio). The minnow traps were used in the smaller tributary. Here we caught principally Iberian gudgeon and Andalusian barbel but also a couple of Mediterranean turtles (Mauremys leprosa). It was an interesting and pleasant visit. I wish the group good luck in their future work and hope to return.

Årets fältförsök i Eldbäcken har dragit igång. Tanken är att undersöka öringens habitatval i fiskvägen, samt ta reda på om mängden ved i de olika habitaten har någon inverkan på var öringen trivs. Tidigare studier har visat att död ved har positiv effekt på densiteten av öring, samt på deras tillväxt så det ska bli spännande att se vilka resultat vi får i biokanalen.

För att öringen som används i experimentet inte ska kunna rymma från biokanalen så har fiskspärrar satts upp nedströms och uppströms i fiskvägen. Märkt öring som fastnar i någon av ryssjorna anses ha lämnat systemet och är ute ur experimentet.

Öringar har hämtats i tre omgångar från Särna fiskodling. Tack för hjälpen Stefan och Tom!

Öringarna vägs, mäts och märks med PIT-tags.

Efter att ha simmat runt i en vecka elfiskas öringarna upp. De olika habitaten elfiskas och söks sedan igenom med hjälp av en bärbar PIT-tag-antenn, vilket gör att fler märkta fiskar kan hittas.

En del öringar från pilotprojektet i höstas finns fortfarande kvar i biokanalen och fångas även de. De vägs och mäts och släpps sedan ut utanför fiskspärrarna.

Tyvärr hittas inte alla märkta fiskar. Öringarna kan ha grävt ner sig så djupt att vi varken fångar dem vid elfisket eller hittar dem med hjälp av antennen. Sedan finns det ju andra sätt som små öringar kan försvinna på… Vi har hittat några PIT-tags i större lakar (>27 cm) och dessutom finns både mink, utter och häger i området.

Nästa vecka kommer förhoppningsvis det sista elfisket att utföras. Vi håller tummarna för fint väder och många fångade fiskar!

Studenter på kursen Ekologi i rinnande vatten fick möjlighet att träna på elfiske under en dag i oktober. Såklart gick det galant, även om all fokus inte låg på insamlandet av fisk. Den största fångsten var inte ens organismer från riket Animalia…

… och ett höstigt blogginlägg måste såklart innehålla en bild på en bäck i motljus:

 

I förra veckan fick jag hjälp att elfiska biokanalen.

När biokanalen var nybyggd var elritsan den klart vanligaste arten. När sedan laken hittade till biokanalen minskade antalet elritsor snabbt. Under detta elfiske var elritsan återigen vanligast, kanske på grund av sommarens ommöblering av kanalen? Laken var dock fortfarande vanlig och vi fångade en hel del lakar i storleken ~20 cm.

I övrigt fick vi även några simpor, harrar, abborrar och öringar.

 

 

Olle Calles fortsätter skicka hem rapporter från Costa Ricas djungler:

“Första bobon märkt!

I tät djungel längs branta leriga vägar bar det av med ICE:s 4WD. Trodde inte bilen skulle klara av det, men slutligen nådde vi fram till ett av Reventazons biflöde, Rio Pascua. Fantastiskt regnskog och mycket bananer. Det siktades även armadillo och ett mårdliknande djur, som dock inte syntes från det trånga baksätet.

Väl i floden fick jag hålla ena sidan av ett stort nät med fångststrut och elfiske visade sig vara mer effektivt än kastnät, åtminstone för små fiskar. Vi fångade en rad olika fiskarter och även två arter av kräftor. Äntligen fick vi tag på sex bobos till radiomärkning, även om de var i minsta laget. Efter att ha testat insåg vi att det inte gick att märka dem mellan bröst- och bukfenor, utan istället fick vi lägga snittet mellan buk- och analfena. Vi valde även att radiomärka 3 st tepemechin, som var snarlik bobo fast mindre. Maxstorleken på en bobo ska enligt ICE:s bok över fiskarter i Reventazon vara 700 mm/3,25 kg, men den största vi sett hittills var 250 mm /150 g… Nya försök med kastnät i dag, men längre ner i floden där det även finns alligatorer.

Syftet med studien, utöver att introducera ICE till telemetri, är att utreda i vilken utsträckning och vid vilken tidpunkt bobo vandrar. I Reventazon byggs just nu ett nytt kraftverk med över 100 meters fallhöjd, vilket kommer hindra bobon från att ta sig vidare uppströms. Arten är sannolikt katadrom/amphidrom och leker i det bräckta mynningsområdet eller möjligen i havet. Ynglen simmar därefter uppströms för tillväxt i sötvatten. Än så länge bygger man inga fiskvägar i Costa Rica och många vandrande fiskarter riskerar att decimeras och/eller slås ut av alla de nya kraftverk som byggs, med svenska ögon sett i ren vildmark. Vi hoppas att studien kommer att ge ny kunskap om bobon och även ge insikt om de problem vandringshinder för med sig. Därefter kommer sannolikt möjligheterna till att få till stånd fiskvägar vid vattenkraftverk att vara bättre.

//Olle, Claudio, Luz Marina, Yander, Esteban, Jimi och Mono”

Onsdagen den 23/5 åkte Olle, Herman och Stina till Biokanalen för årets första elfiske.

Vädret var perfekt och det var en riktigt trevlig dag.

Precis som under det sista elfisket i september i fjol så var laken den vanligaste fångsten.

Resultatet av dagens elfiske: 47 lakar, 19 Elritsor, två abborrar och en mört.

Den största av lakarna var 27 cm lång och därmed den största fisken som hittills fångats i biokanalen.

Två lakar och en abborre var tillräckligt stora för att märkas och vi hoppas på återfångst vid senare elfisken.

 

Förra tisdagen åkte Stina och Nina upp till biokanalen för att med Broncos assistans elfiska de resterande referenserna och biokanalen.

Lilla Härjån hade elfiskats veckan innan och där var fångsten en mört. Flödet i Vakerån var aldeles för högt elfiske. I poolen nådde vattnet över 1 meter på sina ställen och i den strömmande delen uppmättes vattenhastigheten  till nästan 2 m/s.

I de andra referensbäckarna fångades dock ett antal öringar, varav fyra var tillräckligt stora för att märkas, men även flera mindre öringar, simpor, elritsor och en harr.

 

   Snart märkt öring

 

I  Lilla Eldån fångades även en groda under elfisket.

Puss på Grodprinsen!

Under biokanalselfisket fick vi förstärkning i form av Lea. Med fyra personer på plats gick fisket snabbt och smidigt. Detta berodde även mycket på att det stora antalet elritsor som tidigare verkat bosatt sig i kanalen, nu hade reducerats kraftigt och bara 27 st fångades. Den art som var vanligast under elfisket var lake, av vilka vi fångade 32 st. Även en harr fångades.

 

 

 

En glupsk lake passade på att börja mumsa på en av de infångade elritsorna. Här syns också harren, Bronco, Stina och Nina i full gång med elfisket och Lea beredd att anteckna vikt och längd på fångsten.

 

När elfisket var avklarat passade Stina och Nina på att mäta vattenhastigheten på tre olika djup på minst sju punkter  i varje behandling i biokanalen. Resultatet av mätningarna kommer att skickas till Paolo och kommer att  matchas med kartorna som han gjorde när han besökte biokanalen i juli. Vi mätte även två flödestransekter under högflöde i biokanalen. Preliminära resultat visar på att det maximala  flödet ligger på mellan 730 och 810 l/s.

Nina och en larv av Allmän träddödare/träfjäril (Cossus cossus)