The study focused on the behavior of kelts at the Edsforsen dam – the first dam that the downstream migrating kelts encounter.

The scientific paper “Intake Approach and Dam Passage by Downstream-migrating Atlantic Salmon Kelts” by Daniel Nyqvist, Eva Bergman, Olle Calles, and Larry Greenberg was recently published in River Research and Applications. The paper presents a study on the behavior of downstream migrating kelts in the River Klarälven, Sweden. In the abstract the authors write:

“Studying fish behaviour at hydropower dams is needed to facilitate the design and improvement of fish passage solutions, but few studies have focused on Atlantic salmon kelts. Here, we used radio telemetry (n = 40, size range = 50–81 cm) and acoustic sonar to study kelt movements in the forebay as well as their dam passage survival and subsequent migration success past multiple dams. We also compare radio telemetry and acoustic sonar observations of fish behaviour and used acoustic sonar to measure the depth distribution of fish approaching the turbine intake zone. Passage success at the dam was 41%, and mortality was largely associated with turbine passage (62%). The two fish that passed via the spill gates survived and continued their downstream migration. At the dam, all but one radio-tagged kelt approached the intake zone shortly after arrival to the forebay, and sonar data showed that approaching fish were predominantly surface oriented (72%, 88% and 96% of the observations were less than 1, 2 and 3 m deep, respectively). Turbine passage rate from the intake zone was higher at night than at day, indicating that the lack of visual cues may reduce the barrier effect of the 70-mm conventional trash rack. Turbine passage rate also increased with increasing hydropower generation. The percentage of observed upstream movements away from the intake zone compared with the total number of observations was considerably greater in the radio telemetry data (41%) than in the sonar data (4%). Only one fish survived passage of all eight hydropower dams to reach the lake. This low-passage survival underscores the need for remedial measures to increase the survival of migrating kelts, and the fish’s surface orientation as well as their rapid approach to the intake rack should be taken into account when designing such measures.”

Read the paper here. If you don’t have access to the journal’s content, email any of the authors.

Kelt framför intagsgaller (foto: Herman Wanningen).

Den vetenskapliga artikeln ”Post-spawning survival and downstream passage of landlocked Atlantic salmon (salmo salar) in a regulated river: is there potential for repeat spawning?”, om efterleksöverlevnad, nedströmsmigration och passage hos lax-kelt i Klarälven, har publicerats i River Research and Applications. Författare är Daniel Nyqvist, Olle Calles, Eva Bergman, Anna Hagelin och Larry Greenberg.

I abstraktet skriver författarna: “Repeat salmonid spawners may make large contributions to total recruitment and long term population stability. Despite their potential importance, relatively little is known about this phase of the life history for anadromous populations, and nothing has been reported for landlocked populations. Here, we studied post-spawning behaviour and survival of landlocked Atlantic salmon in relation to downstream dam passage in the River Klarälven, Sweden. Eight hydropower stations separate the feeding grounds in Lake Vänern from the spawning grounds in the River Klarälven, and no measures to facilitate downstream migration are present in the river. Forty-nine percent of the salmon survived spawning and initiated downstream migration. Females and small fish had higher post-spawning survival than males and large fish. The postspawners migrated downstream in autumn and spring and remained relatively inactive in the river during winter. Downstream migration speed in the free flowing part of the river was highly variable with a median of 9.30 km/day. Most fish passed the first hydropower station via upward-opening spill gates after a median residence time in the forebay of 25 min. However, no tagged fish survived passage of all eight hydropower stations to reach Lake Vänern. This result underscores the need for remedial measures to increase the survival of downstream migrating kelts.”

Läs artikeln här. Om du inte har tillgång till tidskriftens innehåll men ändå vill läsa artikeln, maila någon av författarna!

Just nu är höstens nedströmsvandring av lax (och öring) kelt i Klarälven i full gång. Vi följer ett fyrtiotal radiomärkta laxars öden och äventyr och hoppas samla in intressant information. Detta är tredje säsongen i rad som vi med radiotelemetri följer den utlekta laxens vandring och beteende i älven. Av störst vikt, inför framtida fiskvandringsåtgärder, är kanske att vinna ytterligare kunskap om fiskens beteende vid det första vattenkraftverket (Edsforsen) som de stöter på under sin nedströmsvandring.

Höst vid Edsforsens damm, Klarälven.

Gallret vid ett av turbinintagen vid Edsforsens kraftverk. Om man kollar noga kan man i högra hörnet se tre-fyra kelt som står och undrar (?) vart de ska ta vägen.

Under de senaste veckorna har vi radiomärkt ytterligare ett knappt 30-tal lekvandrande laxar i Klarälven. Som vanligt märker vi dem när de fångats i fiskfällan i Forshaga. Våra radiomärkta laxar transporteras sedan tillsammans med de andra lekvandrande laxarna (och enstaka öringar) i tankbil föbi 8 vattenkraftverk och släpps ut uppströms Edsforsens kraftverk. Härifrån får de sedan själva fortsätta vandringen mot lekplatser i Nordvärmland.

Huvudsyftet med dessa fiskar är att återigen kolla på rörelse och beteende under nedströmsvandringen efter leken, när lekfisken blivit kelt. Särskilt intressant är beteendet vid Edsforsens kraftverk – det första kraftverket de stöter på nedströmsvandringen. Vi vill samla in ytterligare ett års data som underlag till designen av en åtgärd för att öka överlevnad vid nedströmsvandringen i älven.

Men först ska fisken leka och överleva leken (vi har såklart möjlighet att följa fisken även då – tex. under lekvandring och övervintring). Att döma av tidigare års studier kan vi förvänta oss att de fiskar som överlever leken vandrar ner både på hösten, snart efter leken, och på våren efter att ha övervintrat i älven. Vid själva studien i dammen vid Edsforsens kraftverk kommer vi undersöka hur fisken berör sig där, förhoppningsvis i en så normal driftsituation som möjligt. Många av de tidigare passagerna har nämligen studerats vid mer än normala nivåer av spill då kraftverket inte alltid gått på full kapacitet.

Nu ser vi fram emot en intressant laxvandringssäsong!

Spill-luckorna vid Edsforsens kraftverk. Turbinintaget utanför bild till vänster.

Igår var jag, Anna Hagelin och Stina Gustafsson ute med båt på kraftverksdammen vid Edsforsens kraftverk i Klarälven.

Under våren har vi spårat radiomärkt nedströmsvandrande lax och öring kelt vid kraftverket. Med hjälp av stationäraloggrar har vi kunnat registrera den radiomärkta fiskens rörelser när de kommer till dammen i Edsforsen. När fisken närmar sig loggern registrerar denna radiosignaler från den radiomärkta fisken. Vilken signalstyrka som registreras beror bland annat på sändarens avstånd till loggern, på dess relation i förhållande till antennens riktning och på om det finns sten eller cement mellan sändaren och loggern. För att sedan kunna överföra de olika registrerade signalstyrkorna till en fysisk karta måste vi göra en signalkarta. Därför har vi med en båt fört en sändare runt i dammen samtidigt som vi noga skrivit upp tidpunkter och positionerat oss på en karta. Sedan kollar vi vilka signalstyrkor de olika loggrarna har registrerat när vi befunnit oss på bestämda platser i dammen. Med denna information kan vi  rita en signalkarta. Och denna karta jämför vi tillslut med de signalstyrkor loggrarna registrerat från de olika passerande fiskarna. Målet är att få en bild av hur laxfisken rört sig i och förbi dammen. Såsmåningom kan denna kunskap bidra till en effektiv passageväg – som antingen släpper förbi fisken eller fångar upp den för transport förbi de sju ytterliggare kraftverken som väntar nedströms Edsforsen.

Idag har John Ferguson, fiskvandringsexpert från USA, besökt Edsforsens kraftverk och diskuterat möjliga åtgärder för att underlätta nedströmsvandringen för lax och öring (både smolt och kelt) i Klarälven. Ännu är åtgärdsplanerna på diskussionnivå men studier av fiskbeteende, strömundersökningar och erfarenheter från andra platser ska förhoppningsvis snart göra dem betydligt konkretare. Diskussionerna idag handlade mycket om olika sätt att leda bort fisken från turbinerna och samtidigt fånga upp dem för fortsatt nedtransport förbi de återstående sju kraftverken.

John Ferguson (fiskvandringsexpert från USA), Larry Greenberg (KaU), Peter Blomberg (Fortum), Lars Samuelsson (Fortum) och Eva Bergman (KaU)

John Ferguson inspekterar kraftverksdammen tillsammans med Larry Greenberg

Igår jobbade jag och examensarbetaren Simon (samtidigt som ett gäng byggarbetare från NCC) vid Edsforsens kraftverk i Klarälven. NCC-arbetarna bygger ut brobanan på dammen medan vi flyttade och testade loggrar och antenner. Loggrarna tar emot signalstyrkor från radiosändarna som är fästa på laxar och öringar i älven. Vi vill få en så god bild av de radiomärkta fiskarnas rörelser i dammen som möjligt. Detta gör logger-placeringarna och antennernas riktning väldigt viktigt. Det, att vi lär oss med tiden och att vi tvingas parrera mer eller mindre oväntade driftstörningar, gör att vi med jämna mellanrum flyttar och ändrar logger och antenn-positioner.

Igår flyttade vi tillbaka en logger till spillet – efter att vinterns data-analyser visat att det var en postion som gav bra data för att analysera passage – och återinstallerade tillfälligt borttagna loggrar vid gallret.

För att grovt testa vilken signalstyrka de olika loggrarna tar emot vid olika platser fick Simon gå omkring dammen med en sändare på ett rep och sänka ner den vid lämpliga platser – samtidigt som vi läste av mottagna signalstyrkor vid loggern. Det såg bra ut! Nu hoppas vi på fina och tydliga resultat när fisken väl börjar vandra nedströms efter vintervilan!

Efter pysslandet vid Edsorsen fortsatte vi uppströms och pejlade in den övervintrande lax- och öringkelten. De flesta fiskar höll sig vid samma plats som i Januari. Men några enstaka hade rört sig mindre sträckor. Nu ser både vi och, skulle jag tro, fisken fram emot våren…

Den här veckan har jag arbetat med höstens logger-data från Edsforsen kraftverk. Vi vill kartlägga de nedströmsvandrande lax keltens beteende vid kraftverksdammen. För att kunna göra detta har vi sedan förra våren haft en uppsättning loggrar, små datorer kopplade till antenner, uppsatta på strategiska platser runt kraftverksdammen i Edsforsen.

Med hjälp av loggrarna har vi kunnat registrera den radiomärkta fiskens rörelser när de kommer till dammen. När fisken närmar sig loggern registrerar denna radiosignaler från den radiomärkta fisken. Vilken signalstyrka som registreras beror bland annat på sändarens avstånd till loggern, på dess relation i förhållande till antennens riktning och på om det finns sten eller cement mellan sändaren och loggern. För att överföra de olika signalstyrkorna till en fysisk karta har vi med en båt fört en sändare runt i dammen och sedan kollat vilka signalstyrkor de olika loggrarna har registrerat när vi befunnit oss på bestämda platser i dammen. Med denna information har vi kunnat rita flera olika signalkartor.

Genom att nu jämföra signalkartorna med de signalstyrkor loggrarna registrerat från passerande fiskar skapar vi en bild av fiskarnas rörelser i dammen. Hur kommer fisken in i dammen? När kommer den in? Hur beter den sig där? Hur länge blir den kvar? Och passerar den dammen genom turbinen eller via spilluckorna?

Inte alla fiskar beter sig likadant. Men om inte allt för lång tid kommer vi förhoppningsvis ha en hyfsad bild av fiskarnas rörelser i dammen.

Det här är mitt första inlägg på bloggen så det kan ju vara på sin plats med en kort presentation. Jag heter Daniel Nyqvist, är doktorand på Karlstads Universitet  och jobbar med nedströmsvandrande lax-kelt i Klarälven.

Kelt kallas laxen efter att den har lekt.  För, tillskillnad från vad många tror, överlever en hel del Atlant laxar (Salmo salar) ofta leken, vandra åter till havet/sjön för att äta upp sig och har potential att sedan återvända för att leka igen. Historiskt har Atlantlaxens kapacitet att leka flera gånger till stor del ignorerats både inom forskning och förvaltning.

Detta är problematiskt då upprepad lek inte bara är en naturlig del av laxens livscykel utan också för att dessa laxar kan bidra med en betydande ägg-produktion. Laxar som leker flera gånger kan också vara viktiga för att bevara genetiska variationen, särskilt i små lax-populationer.  Samtidigt finns det ofta betydande mortalitet associerad med nedströmsvandringen i utbyggda vattendrag. Både i form av direkt mortalitet vid turbin- och spill passage, men också genom att fisken kraftigt försenas när den söker vägar förbi kraftverken.

I Klarälven följer vi radiomärkta laxar efter leken för att undersöka hur de beter sig under nedströmsvandringen. Särskilt vikt har lagts vid beteendet vid Edsforsens kraftverk, det fösta kraftverket fiskarna möter under sin nedströmsvandring från lekplatserna. Vid detta kraftverk planeras nämligen en åtgärd för att öka den vandrande fiskens möjligheter att åter nå Vänern.

Med hjälp av stationära radiomottagare (loggrar) och manuell handpejlning undersöker vi under vilken period kelten vandrar samt deras rörelsemönster vid kraftverket, uppehållstid och passageväg. Vi fortsätter även att följa fiskarna på deras fortsatta vandring mot Vänern och kartlägger därmed överlevnad, migrationframgång  och dödlighet förbi de övriga sju efterföljande kraftverken.

Av de radiomärkta laxarna som lekte under hösten 2011 överlevde drygt hälften leken och/eller vintern och försökte vandra åter till Vänern. 12 vandrade ner på hösten (oktober-november) och 12 på våren (mars-maj).  Detaljerade uppgifter saknas för höstvandrarna men på våren var vandringen utspridd över hela perioden från mitten av mars till mitten av maj utan tydliga toppar. Fem av de vår-vandrande fiskarna passerade Edsforsen på under 90 minuter, fyra spenderade mellan en halv och 50 dagar i dammen innan de lyckades passera och tre förlorades vid kraftverket. Förlorade fiskar är förmodligen döda men i enstaka fall kan det röra sig om tappade sändare. Det spilldes vatten vid Edsforsen under hela vårens migrationsperiod vilket bör gjort det lättare för fisken att ta sig förbi detta kraftverk. Ingen av dessa nedströmsvandrande fiskarna verkar dock ha nått Vänern.

Just nu jobbar jag för fullt med denna säsongs kelt – både Lax och Öring.  Mer om dessa fiskar inom kort…

Under den senaste veckan har Paolo Vezza och Claudio Comoglio från Politecnico di Torino (Italien) varit på besökt för att hjälpa till att kartlägga vattenrörelserna vid Edsforsens kraftverk. Efter flera dagars förberedelser kunde mätningar genomföras både säkert och korrekt. ADCP:n (Acoustic Doppler Current Profiler) monterades på en nivåflexibel ram i båtens för och en flytande säkerhetslina med bojar säkrade spilluckor och turbinintag. ADCP:n mäter vattenhastighetens hela vägen ner till botten, så det finns lite information att analysera. Vid mätningstillfället gick drygt 200 kubikmeter/sekund förbi kraftverket.