Villaksen Salomon – og den store reisen är en barnbok som berättar historien om laxen Salomon. Boken är producerad av barnboksförfattaren André Valer, laxforskaren Audun Rikardsen och illustratören Oscar Jansen. Boken skildrar laxens ekologi och naturvård där förmänskligade fiskar (med familjerelationer, vänskap och marin kärlek) används för att måla en medryckande saga. Faktarutor som berättar om laxens ekologi kompletterar berättelsen med jämna mellanrum. Läsaren får följa laxen Salomon från livet i älven, över vida havsvandringar och tillbaka till älven igen. I älven lever han enkelt tillsammans med sin vän öringen Örjan och lyssnar på storvuxna leklaxars berättelser från världshaven. Så småningom blir vandringsdriften stor och de drar ut till havs (men Örjan stannar i fjorden). Salomons vandringar bygger på riktig telemetri data – allt från fjordvandringen till ishavsbesök – och Salomon tvingas fly från skarvar, sälar och späckhuggare och möter laxar från älvar i Portugal till Danmark. På vandringen stöter han också på en hel del faror relaterade till människan – slitna storvuxna rymlingar (odlad fisk), enorma kassodlingar, sjuka smolt (Gyrodactulus), lömska fiskenät och lockande sportfiskebeten. I väntan på den svenska översättningen är norska inte särskilt svårt att läsa.

Bläddra i boken här eller ta del av laxodlingsindustrins upprörda protester mot bokens framställning av den odlade fisken här.

Häromdagen rekommenderade jag boken  “King of Fish  – The Thousend Year Run of Salmon” av David. R. Montgomery. På Youtube finns ett föredrag där författaren pratar om laxen, dess naturhistoria, och interaktion mellan fisk och människa. Se föredraget nedan:

“King of Fish  – The Thousend Year Run of Salmon” är en välskriven bok av David. R. Montgomery som sätter den vilda laxen i ett socialt, historiskt och ekonomiskt sammanhang. Annektoter, historiska källor, vetenskapligt dokumenterad kunskap och entusiasm blandas för att ge en bild av fisken och människans relation till den. Författaren beskriver hur laxens historia (delvis) upprepar sig med kraftigt försvagade eller utplånade laxbestånd som ett resultat av överfiske, dammar och föroreningar i Europa på 1700-talet, på den amerikanska östkusten under slutet av 1800-talet och på den amerikanska Stillahavskusten under 1900-talet fram till idag. På de flesta platser och under de flesta tider har kunskap om varför laxen minskat inte varit det huvudsakliga problemet. I minst tvåhundra år har det pratats om upp- och nedströmspassage, begränsningar av fiske och habitatskydd men starkare ekonomiska och sociala intressen (industri, fiske, vattenkraft) har övertrumfat laxen. Och det är kanske dags att vi lär oss läxan, boken avslutas med en varning och sensemoral: ”In the end, the resurrection or destruction of salmon will come down to moral and ethical issues – to value choices that society can make explicitly or continue to make implicitly. Do we want salmon in our rivers? Are we willing to drive species knowingly to extinction, even if only by looking the other way? The solution is not really all that mysterious. We simply cannot keep on doing things the way we’ve been doing them, or we risk losing the salmon. The choice is ours; the future is not. The sixth H in the salmon story also is ours to choose. Will it be hubris or humility?” 

Boken innehåller bland mycket annat även personliga beskrivningar av laxälvar, intressanta skildringar av laxens betydelse för den amerikanska ursprungsbefolkningen (med effekter på förvaltningen också idag), redogörelser för bevarandeåtgärder och diskussioner runt dem och en hel del fascinerande kuriosa. En viktig och intressant sommarläsning för den som är intresserad av lax i synnerhet och människans relation till naturen i allmänhet.

Boken lånas med fördel på ett välsorterat bibliotek men kan också läsas som e-bok.

För ungefär ett år sedan assisterade jag vid utsättning av laxyngel i Huntington River, ett biflöde till Winooski River, i Vermont, USA. Yngelutsättningen är en av flera ansträgningar som görs för att få tillbaka ett vilt bestånd av Atlantlax i älven. Laxen utrotades under sent 1800-tal som som ett resultat av dammbyggen, habitatförstöringar och fiske. Man tror att det historiska laxbeståndet migrerade via Lake Champlain och Saint Lawrencefloden ut till födosöksområden i Atlanten. På grund av vandringshinder på vägen till havet är restaureringen fokuserad på en landlåst lax-population i Lake Champlain. Förutom yngel sätts en hel del smolt ut i älven, fisken som sätts ut kommer genetiskt sett från Maine.

Tre kraftverk skiljer yngelutsättningsplatsen, och potentiella lekområden i samma biflöde, från sjön. Passage-problemet är en del av restaureringsarbetet. En fisklift vid kraftverket närmast sjön kombineras med transport av uppströmsvandrande lekfisk (havsnejonögon anses invasiva och avlivas) medan by-passes är installerade vid alla tre kraftverk för nedströmsmigrerande fisk. Under förra våren studerade vi smoltens nedströmsmigration i systemet och sammanställer för närvarande resultaten från denna studie.

Lax-yngel transporterades från odlingen till Hunington-River. Ett team sammankallat av Vermont Fish and Wildlife Department och bestående av ett dussintal personer – biologer, frivillga och praktikanter – delade sen upp sig längs biflödet för att sprida ut fisken.

Yngel i en hink.

En närmare titt på ynglen i hinken.

Hinken, ynglen och älven.

En biolog sprider ut yngel i älven.

Vi har nu märkt över hälften av laxsmolten i projektet för att undersöka nedströmsvandringen hos landlocked lax i Winooski River, Vermont, USA. Vi märker både vilda (eller egentligen “fry-stocked” –  alltså utsatta på uppväxtplatser i älven som yngel) och odlade smolt. De vilda fiskarna fångas i en screw-trap i Huntington River, ett biflöde till Winooski River. Smolten förses med radiosändare, tillåts återhämta sig och släpps ut alldeles nedströms fällan. De odlade smolten förs direkt från odlingen till floden, märks, återhämtar sig och släpps sedan ut på samma plats som de vilda fiskarna. Vi följer sedan de märka fiskarna med hjälp av stationära loggrar under deras nedströmsvandring. Vi planerar att även pejla fisken från kanot och båt på olika sträckor av floden.

De vilda smolten (fry-stocked) fångas i en screw-trap i Huntington River.

Ett mindre snitt görs på buksida av en odlad fisk. I Winooski-systemt klipper de en bukfena på de odlade fiskarna som släpps ut i älven som smolt.

Sändarens antenn förs ut genom ett separat utgångshål innan sändaren placeras i fisken.

Snittet sys igen med ett stygn. Under operationen förses den sövda och bedövade fisken med ett konstant vattenflöde över gälarna (slang i fiskens mun).

Efter operationen återmämtar sig fisken först i en behållare på land och sedan i en bur direkt i vattendraget.

Under våren kommer vi undersöka nedströmsvandring av landlocked lax i Winooski River, Vermont, USA. Vi ska under maj månad radiomärka smolt och följa deras migrationshastighet, vägval och överlevnad förbi de tre nedersta kraftverken i systemet. Det är dessa tre kraftverk som skiljer tillgängliga (via fisklift och transport) lekplatser från sjön, Lake Champlain. Det finns by-passes installerade vid kraftverken men kunskap om deras funktion saknas. Efter årets smoltvandring vet vi förhoppningsvis mer!

Detta är ett delprojekt där U.S. Fish and Wildlife Service, the Conte Anadromous Fish Research Center i Turners Falls och the Vermont Fish and Wildlife Department deltar. Det är en del av ett större projekt där målet är att återfå ett livskraftigt vilt bestånd av Atlantlax lax i Winooski River och Lake Champlain.

Hittills har vi varit upptagna med att installera och testa antenner och loggrar. Mer följer…

“The migrations of wild salmon over thousands of kilometres are an enduring mystery, as are the reasons for a steep and alarming decline in salmon weight, fat and overall condition.” skriver Chris Todd i en bloggartikel om laxens liv till havs på The Ecologist. Läs hela artikeln och hitta länkar till några relaterade vetenskapliga artiklar här. 

Under NoWPaS-konferensen i Wales besökte vi en kompensationsodling vid River Cynrig, ett biflöde till River Usk. Här kompensationsodlas lax – men inte till det intilliggande vattendraget utan till River Taff vars utlopp till stor del blockeras av tidvattenbarriären i Cardiff. Fisk fångas vid barriären, men transporteras norrut där den kramas (alltså fås att ge ifrån sig ägg/mjölke) och odlas vid den här anläggningen. Kompensationsutsättningarna sker sedan i biflöden till River Taff.

Till skillnad mot hur det går till i Klarälven sätter de här ut de unga laxarna redan som parr (0+), när de bara är några centimeter stora. Enligt vår guide är det betydligt billigare än att hålla den till smoltifiering (fisken hålls ju i odligen en betydligt kortare tid) samtidigt som den odlade fisken tidigt tvingas överleva (och selektioneras) i en naturlig miljö. Lämpliga habitat, men som saknar lax, väljs ut som utsättningsplatser. Tillgänglighet är också en viktig faktor.

En intressant skillnad, från Sverige, är att de vid den här odlingen re-konditionerar kelt. Dock bara honor – hanarna (och de honor som ej re-konditioneras) transporteras efter kramningen tillbaka mot Cardiff och släpps ut nedströms tidvattenbarriären. Efter att en hona som ska re-konditioneras kramats placeras den i en bassäng, matas den och tillväxer till året efter då den återanvänds i det årets kramning. På detta sätt används samma individ som förälder under flera år. Det minskar uttaget av vilda föräldrar vilket lämnar fler fria fiskar som får leka naturligt i vattendragen. Dock väcker det ju frågor om den genetiska variationen hos de kompensationsodlade fiskarna. Ofta hör man ju om en strävan att använda många föräldrar vid kompensationsodling – för att den genetiska skillnaden mellan den odlade fisken och den vilda ska bli så liten som möjligt.

Re-konditionering av kelt vid kompensationsodlingen

För andra gången på en vecka fick forskare från Karlstads universitet delta i opponeringen vid en norsk disputation. Förra veckan var Eva Bergman andre opponent vid Morten Kraaböls disputation och i går var jag andre opponent vid Hans-Petter Fjeldtstads disputation. Första opponent vid gårdagens disputation var välkände Chris Katopodis från Kanada. Titelns på Hans-Petters avhandling är “Atlantic salmon migration past barriers” och allt gick alldeles ypperligt och avslutades med middag med bl.a. rökt torsk. Trondheim bjöd på strålande sol och sommarvärme, trevliga människor och ypperlig mat. Handledare har varit Knut Alfredsen och Torbjörn Forseth. Mer information finns på CEDRENs hemsida (Center for Environmental Design of Renewable Energy). Stort grattis till Doktor Hans-Petter och Doktor Morten!